måndag 28 december 2009

Teknikutveckling. På gott och ont!



Många låter sig imponeras av Ricky Bruchs diskuskast på över 71 meter, 1984. Inte jag! Mina barn kan med lätthet flytta någon av hushållets två trådlösa telefoner längre sträckor än så, så fort man vänder ryggen till! Stor del av den telefonerande vardagen går åt till att, likt Quasimodo, vilt jaga de ringande klockorna genom husets alla vinklar och vrår!

Med värme drar jag mig till minnes den tid då telefoner var telefoner. En teknologi som öppnade upp i praktiken hela världen för ens, om inte fötter så i alla fall, öron. Att det handlade om avancerad teknologi borgade faktumet att tekniken endast tillhandahölls av staten. Hur många är vi inte som minns dagen då telefonen skulle komma! Modren hade nervöst städat hela hemmet och vankade förväntansfullt omkring med nyondulerat hår, in i det sista fingrandes på det skinande hemmets prydnadssaker. Fadren i huset hade med familjeöverhuvudets rätt inhandlat en särskild möbel, ett telefonbord. En prydlig liten hallmöbel med en säker och stadig yta för telefonapparaten ifråga, en liten skrivyta att nedteckna hastiga telefonmeddelanden, en låda att förvara den medföljande telefonkatalogen och övrig anteckningsmateriel. Sist men inte minst en liten vadderad sits för möjligheten att tillfälligt sätta sig ner om nu anspänningen i samtalet eller för den del längden på densamma skulle göra att benen inte bar längre.

Tydligt minns jag än idag ljudet av de myndiga stegen närma sig hemmets ytterdörr, en konstpaus, därefter en ringning på dörrens ringklocka. En ringning som gjordes med sådan ackuratess att det inte rådde någon tvekan om att nu var det allvarliga saker i vardande. Nervöst rättandes till ett osynligt veck på sitt linneförkläde, öppnade Modren ytterdörren och släppte in den uniformerade representanten för det statliga Televerket. Honnör gjordes och med myndig stämma kontrollerades hushållets adress och att det var rätt innevånare som bebodde detsamma. Därefter monterades, med allvaret hos forna tiders alkemister, apparaten ifråga i hemmets hall. Notera att apparaten monterades där Televerket bestämde att den skulle stå och ingen annan stans!

Så hade då familjen förärats apparatur som magiskt kunde överbrygga avstånd som tidigare tagit timmar, ibland till och med dagar att lägga under sig! Lojt på gränsen till nonchalant kunde man nu med lätthet tala med exempelvis farmor, flera mil bort. För att inte tala om de närmast mytomspunna nästkusinerna i Värnamo! Kristallklart minns jag fortfarande det magiska ljudet i kopplingstonen, den hastigt stegrande spänningen i påringningstonens pulserande löfte om samtal med vänner och släktingar och den frustrerade besvikelsen i upptagettonens besked om oförättat ärende. Men till skillnad från i denna texts inledning -apparaten stod under hela min barndom exakt där Televerkets representant ställt den!

Särskild trygghet, även om jag som telning inte till fullo uppskattade dess sanna innebörd, var att man med lätthet kunde varsko övrig omgivning om eventuella fänrikar med hund i antågande!
Pågår samtal - Påringt!
Medelåldersmannen

söndag 6 december 2009

Kärlekens högtid - Julen!


Än en gång står vi inför Julen. Denna högtid fylld av kärlek och mänsklig värme. Gemensamt ger sig familjen ut på stadens upplysta och smyckade gator. Barnens förväntningar på den stundande högtiden byggs upp allt mer ju närmare den 24:e vi kommer. Mammas och pappas plånbok utsätts för den årliga totaltesten. Kort och gott, allt är som vanligt!

Nytt för i år är en ny lek, kanske en begynnande jultradition? Gissa dina medtrafikanters nästa drag! Blinkers verka numera vara hopplöst ute. I den vilda jakten på en parkeringsplats, strax bakom den affärsexpedit man avser att saliggöra, verkar inga regler gälla! Helgens mest imponerande förare var en som bestämde sig för att låna lite av trottoaren i samband med en högersväng och stannade mitt i svängen för att ilsket gå ut och upplysa den skräckslagna luciaparaden att de stod för nära trottoarkanten och därmed hindrade honom i dennes framfart!

Ett annat fenomen som blir extra tydligt i december månad är alla folkracebanor som anlagts vid stadens stormarknader! Naivt trodde jag länge att det handlade om parkeringsplatser och att de förekommande markeringarna i form av p-rutor och blandade pilar for att markera körriktning på något sätt var där för att reglera trafikanternas in- och utfart. Men icke! Tvärtom! Bilar kommer som rakter från alla möjliga håll och kanter. Det enda viktiga att komma ihåg som trafikant, verkar vara, att tillvarje pris undvika ögonkontakt och på så sätt viljemässigt reducera oss övriga till blott statister i den egna fartfyllda julupplevelsen!

För övrigt anser jag, som vanligt, att fänrikar med hund skall förbjudas! Särskilt under Juletid, då de uppenbart helt skiljer sig från det grundläggande budskapet om Julen!

Ho, ho, ho!
Medelådersmannen

måndag 23 november 2009

Scener ur ett äktenskap.

Vissa tider på året talar jag och min fru inte med varandra. Vill vi barnen något så skriker vi ut våra budskap till dem i enkelriktade meddelanden, utan krav på svar! Oroligt frågar ni er nu om vår familj lider av interna konflikter och annan allmän oro och osämja? Icke! Vi lever i en närmast Astrid Lindgre-lik idyll. -Nej, vi bor nära stadens fjärrvärmeverk (-värk)!
Med periodisk regelbundenhet måste detta verk underhållas med någon form av spolning som lägger sig som en audiophonisk våt filt över större delar av staden! Inom en radie på flera hundratalet meter föres samtal med stor svårighet och ibland får vi, i likhet med den f.d. sockenhoran Ulrika i Västergöhl "speaka så gott vi kan och mova med händerna" för att göra oss förstådda. Allt detta helt enligt planen, enligt komunens teknikavdelning!

Föreställ er reaktionen, om man som privatperson skulle inkommit med bygglov för en anlägging som med jämna mellanrum skulle dånat likt Tors vagn över staden! Tror kanppast att detta skulle accepterats av staden beslutfattare! Nej, det är förvånande vad som kan accepteras med allas bästa som svepskäl!

Det som oroar mig mest är den uppenbara risken att en eventuell fänrik med hund kan smyga sig på mig i skydda av denna ljudmatta!

Dä__p_ _ju_det _ör hel___e!
Me__lå_e___an_en

onsdag 18 november 2009

Justitiemord!


Så har då svinpesten, indirekt, skördat sitt första justitieoffer! En laglydig medborgare i nordöstra Skånes pärla, Christianstad har bötfällts för trafikbrott på cykel! Då denne hedervärde medborgare, under stora planeringsmödor, gjort sin samhälleliga plikt genom att vaccinera sig mot den grasserande svinpesten skulle denna samhällets Petrus skynda tillbaka till sitt arbete. En liten, liten, liten sneddning mot enkelriktad trafik gjordes då för att citat: ".. att på ett smidigt sätt komma fram till jobbet så fort som möjligt."

Ve vad som hände!? Lagens långa arm fångade in denna stackare och han fick, med nyvaccinerad värkande arm, ta emot en bot för denna förseelse.

Som vanligt plockades då de gamla hedervärda argumenten fram såsom: -Oss hederliga skattebetalare skall ni på, men få någon hyfs på ungdomen det kan ni inte! -Mördare härjar på gatorna och polisen prioriterar detta! Eller den lite mer chict överslätande: -Ja, ja. Jag förstår men jag har ju lite bråttom och måste fram här.

Nej, som räven sa om rönnbären - Surt!

Nej heder åt lagens väktare, som trots en övermäktig uppgift, ser vikten av att beivra vardagens små brott såsom denna förbannade cykelterror! Som bålgetingar härskar dessa skaror av cyklande huliganer på trottoarer, gågator, lekplatser och andra platser där andra trafikanter, gående som bilburna, fogar sig i ett överenskommet beteendemönster.

Nej, dessa trafikanarkister förtjänar inte bättre bemötande än fänrikar med hund!

Det blir rapport på det här!
Medelåldersmannen

fredag 13 november 2009

Initiativ i all ära!

Så smått börjar vi få hem de svenska soldater som allvarligt skadades i Afghanistan härom dagen.
Kritiken har ju varit stark mot det sätt som den svenska försvarsmakten upphandlat nya helikoptrar till bland annat den svenska insatsen i Afghanistan.
På en direkta fråga, i TV4:s morgonsoffa. Om vilket ansvar högt ärade Försvarsministern hade i denna försening svarade Tolgfors, bestämt, att han som sin första åtgärd som Försvarsminister tagit initiativ till en modernisering av den svenska helikopterparken!

Initiativ!! Vad är ett initiativ värt? För att citera en annan medelålderbroder: -Jag har ofta tagit initiativ till sex med min fru. Men det har ju inte blivit någonting för det!

Fänrikar! Här har ni er chans! Släpp hundarne loss!
Medelåldersmannen

söndag 8 november 2009

Högtidernas högtid - Fadrens dag!



Så står vi här igen! Vis av tidigare års tappra försök från familjen känner jag att en anvisning är på sin plats.




  • Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.

  • Far hälsas om morgonen med sång av barnen.

  • Han bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Han hedras med blommor och en liten gåva.

  • Honom beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.

  • Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där mor i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Far, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Fars förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Far sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.

  • Frånvarande barn hälsa far med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för fars dag.


Återstår att se hur nära de kommer i år!

fredag 6 november 2009

Arbetsförmågeutredningen

Särskild närståendepenning ska kunna betalas ut i tio dagar till den som har förlorat ett barn, make, maka, partner eller förälder. Beloppet ska vara lika stort som sjukpenning. Då ska arbetsgivaren slippa sjuklön under dessa tio dagar och arbetsgivaren ska vara evigt tacksam och dessutom underlätta arbetet när den sörjande kommer tillbaka. Sorgen kan faktiskt anses sedan leda till sjukdom, såsom depression, och då gäller de ordinära sjukdomsreglerna. Om jag, som privatperson, mot all rim och reson och förhoppningar (peppar, peppar osv…) skulle mista ett av mina barn så har jag väldigt svårt att föreställa mig att vara tillbaka i full produktion efter tio dagar. Att då bli ifrågasatt, och behöva ett psykiatriskt diagnostiskt intyg, skulle jag förmodligen inte mäkta med, men hoppas att jag inte får praktisk kunskap om denna horribla frågeställning. Sjukförsäkringen är de facto enbart till för klassificerade sjuka, därför vill Hedborg stoppa sjukpenning och sjuklön till personer som har gjort skönhets¬operationer. Varför inte då även stoppa eller spärra sjukförsäkringen till idrottsaktiva hälsoidioter, korpenentusiaster, fallskärmshoppare och andra potentiella skadedrabbade? De som går på staden och shoppar i ur och skur i högklackar, varför ska de få sjukpenning om de stukar eller får en fraktur på vristen?
Är det arbetsförmågan, sjukhet, sorg, friskhet, idrottsaktivitet, nutida skönhetsideal eller sjukdomsdiagnos som ligger till grund för vårt försäkringssystem????
Nej, bort med sjukförsäkringen för alla som kan skylla sig själv och alla som kan skylla på någon annan!!!!!!
Näst försäkringskassan är väl AF och skattemyndigheten nästa instans för välfärdens nedfall.

Jaja, jag vet hur allt ska vara, men framför allt hur allt inte ska vara...

tisdag 3 november 2009

Det är inte hur sjuk du är, utan det är tingsrättens förmåga att döma!

Skall verkligen bli spännande att se Försäkringskassans nästa reklamkampanj! Till skillnad från oss andra verkar Försäkringskassan själva helt glömt sin senaste informationskampanj! Det viktiga var ju inte hur sjuk man var, utan det var graden av nedsatt arbetsförmågan som som var det centrala och skulle ersättas.
Nu verkar detta inte gälla gravida kvinnor! En stor eloge till DO som satt Försäkringskassan på plats. Återstår bara att se om nämda kassa rättar in sig i ledet eller bara ser rättens utslag som utgångspunkten för diskussion?

Som ni alla vet så är jag ju inte mycket för Fänrikar med hund. Men i detta fallet är det nästan så de överträffas av tjänstemännen och
-kvinnorna på Försäkringskassan!

måndag 26 oktober 2009

Blåsta igen!

Folksams senaste utspel att halvera ersättnings för grupplivförsäkrade pensionärer kommer galant att lösas genom att Folksam kommer att erbjuda utökade fortsättningsförsäkringar! Hallå, alltså! Det man egentligen säger att när vi planerade denna försäkring så gjordes vi detta utan att beakta att grupplivförsäkrade faktiskt till slut dör! Särskilt ökar dödsfallen drastiskt i livets slutskede. Så därför erbjuder man nu, när till och med Folksam förstår döden som den naturliga avslutningen på livet, möjligheten att lösa ytterligare försäkringar för att bibehålla ursprunglig ersättningsnivå.
Som om inte detta skulle vara nog så förklarar Folksams VD Anders Sundström dessa åtgärder så som att det är Folksams gedigna ekonomiska ansvar och omsorg om den lilla människan som gör att de nu räddar oss alla ur denna situation!

Ju mer jag ser Anders Sundström i media så blir han mer och mer lik en fänrik jag hade i lumpen. En fänrik som dagarna i ända vallade sin hund bak kanslihuset!

Rollator con vitae
Medelåldersmannen

söndag 25 oktober 2009

Det var ju bara lite ungdomligt skoj!


Som om inte höst, lågkonjunktur och annat elände skulle vara nog! Nu visar det sig att Coq Rouge varit i Sovjetisk sold under flera år. Kan man lita på någon nuförtiden? Skulle inte förvåna mig om Arn också var Mameluk eller rent av en Seldjuk?

Nu menade dom ju säkert inget med detta. Lite spännande och kanske rent av lite roligt? Men trots allt var det kanske bäst att knipa käft om det för polarna.

Det är med detta, som med fänrikar med hund! Tillsynes fromma som lamm, men går absolut inta att lita på!

Blå – Burk
Medelåldersmannen

torsdag 15 oktober 2009

En svinaktig affär!

Helt i linje med tidens ideal skall jag vaccineras mot den härjande svinpesten. Då jag och mina kollegor står som den yttersta garanten för den fria nationen genom att lägga våra kroppar på demokratins altare har frågan väckts om att vi skall prioriteras.
Det är här cirkusen börjar! I det att företagets medicinman tillhör annat landsting skall en eventuell ympning faktureras aktuellt landsting även om vi som mottagare av tinkturen bor och verkar i samma landsting som skall ansvara för att vi blir stuckna!

Hallå! Alltså ba? Klokt? -Not!! Som bröstarvingarna skulle uttrycka det.

Här har vi alltså ytterligare ett exempel på hur det kan gå när anslagsfinansierade verksamheter ger sig på att leka affär! Vaccin som ägs av landsting 1 och som skall ges till skattebetalare som tillhör samma landsting 1, måste faktureras med enda anledning av att medicinskt ansvarig läkare tillhör annat landsting 2!

Det sorgliga i hela historien är att jag hade troligtvis nått större framgång om jag hade varit en hund och ägts av en fänrik!

Grymt, sa:
Medelåldersmannen

tisdag 13 oktober 2009

Schampo



Lägger in ett gästinlägg från en kär medelålders kamrat. Ett inlägg om de dubbla vedermödor som ofta möter oss i Medelålderslandet när det kommer till hårvård.


"SCHAMPO.

Häromdagen var det så dags för det, var femte år, återkommande schampo inköpet. De senaste minnesbilderna av schampoinköp är att det finns fyra typer: för torrt, normalt och fett hår dessutom finns det ett, jämställt med könssjukdom, skamligt schampo för mjäll.
På grund av den jävla Newton så har, med åren huvudhåret, sakta tyngts ned över kroppen och därvid lämnat kalhygge på toppen men berikat övriga kroppen med behåring i näsa, öron, hals, rygg och en massa andra mystiska ställen (dock inte handflatorna som man blev varnad för som yngling).
När man skall köpa sagda hygienprodukt måste man alltså numera göra en totalanalys om vad man har för hårtyp. Som en man av handling beslutade jag mig raskt för att jag mest består av hårtypen ”normal”. Jag styrde stegen mot det stora varuhuset för att på ett manligt, målinriktat sätt greppa en flaska ”schampo för normalt hår” betala och vara ute på gatan efter max två minuter, så blev det inte!
Då jag efter en kort stunds sökande (en riktig karl frågar inte efter vägen) hamnade framför hyllan, snarare, hyllorna med hårvårdsprodukter, sågs inte röken av ”schampo för normalt hår” men väl schampo med citron, äpple, honung, kanel, banan, vanilj, körsbär och melon………..hur väljer man då schampo. Jag tvättar numer håret med vanlig tvål och inväntar schampot med smak och lukt av pytt, röbetor och Gammeldansk"!

söndag 11 oktober 2009

Coppa Mondial!

Jaha! Då börjar det bli dags att ta fram och slipa av den gamla skoldanskan igen. Vie ear roede, vi ear viide, vi stoer sammen side om side... (även om vi kanske kommer att stå aningen mer vid sidan än de riktiga Danerna).

Men som sagt, dags att lägga den nedärvda aggen åt sidan och, i alla fall under några dagar i slutet av nästa sommar) famna den gamla arvfienden inför dennes välgång under fotbolls-VM.

Men till EM 2012 då är allt som vanligt igen!!!

Men ölen kommer jag aldrig att ta till mig!
Medelåldersmannen

onsdag 7 oktober 2009

Nu köar jag för mig själv!

Kanske lite av ett nationellt särdrag, men ofta så fikar jag på jobbet. Denna stund av kollegial gemenskap. Särskilt förmiddagskoppen är något som hitintills kännetecknats av en trevlig stund, fylld av värme, med arbetskamraterna.

Så icke mera!

Numera möts man ofta av en maskin, inte helt olik en futuristisk skulptur med ett virrvarr av knappar, lcd-dispalyer, symboler och andra små bitar av information. Löften om utbudet är stort hos denna maskin. Café Latte, Machiato, Choklad, Café Choc, The, Espresso, Capuccino (enkel och dubbel), Fruktsoppa, Varmt vatten och inte minst vanligt färskbryggt kaffe!
Medelålders som jag är väljer jag alltid det vanliga färskbryggda kaffet i det att jag tycker att de övriga alternativen hör solsemestrar, karnevaler, valvakor och större kalas till.

Det är då den riktiga prövningen startar! Först händer ingenting! Sedan blixtrar det i regel till ett snabbt meddelande på den lilla displayen i still med -"Vänta!". Ännu så länge är koppen torr som fnöske! Sedan brukar det i regel börja knäppa och man hör saker röra sig mekaniskt inne i skulpturen. Fortfarande är koppen lika ren som när jag ställde dit den! Ofta brukar kön bakom mig nu börja växa till sig med ett par, tre personer.
I det här läget tänds i regel små lampor och belyser min kopp från alla möjliga vinklar och och spänningen stiger markant, inte bara hos mig utan även hos den växande kön bakom mig.

Nu ökar såväl spänningen hos den lilla skara av köande som aktiviteten i skulpturen. Långa utdragna mullranden och rosslande ljud, små smällar och skakningar. Men fortfarande kan man besviket konstatera att koppen är lika ren som när man ställde dit densamma!

Så här långt i processen kan man nästan till och med ana ett visst intresse från den halva ostfrallan man håller i handen om vad som blir av den kopp färsktbryggt kaffe som densamma skall göra gemensam kulinarisk sak med. -Om det nu bara ville hända någonting!

I detta läge, då maskinen rosslar drastiskt, kommer då äntligen med en förlösande känsla en tunn rännil kaffe och börjar sakta att fylla koppen. Fikakön fylls av ett tyst outtalat jubel och närmast triumfiratorisk känsla inför det faktum att vi nu anar slutet på denna process (och början på nästa).
Rännilen slutar och jag sträcker mig för att ta koppen och gå. App, app, app! Maskinen meddelar bestämt. -"Vänta"! Med den nedärvda lutheranska skräcken för överheten drar jag snabbt tillbaka min hand och avvaktar lydigt. Maskinen gör inget mer konkret utan meddelar endast efter ytterligare några sekunder, -"Nästa"! Stolt tar jag min kopp och skyndar mig vidare mot fikarummet för att äntligen påbörja den efterlängtade fikastunden.

Var blev alla de hederliga kaffekokarna av? Dessa rejält dimensionerade, varma behållare som varmt välkomnande inledde fikastunden med garantier om att i praktiken innehålla oändliga mängder kaffe redo att konsumeras med en sekunds varsel. Att med ett fast tag runt bakelithandtaget spola upp en rejäl kopp färskbryggt kaffe, inte helt sällan samtidigt som en kär kollega gjorde det samma från handtaget bredvid. Är denna era förevigt överspelad, för att aldrig komma tillbaka? Hoppas inte!

Inte ens en fänrik med hund skulle upplevts som ett hinder, om nu det osannolika faktum skulle inträffa att dennes skulle vara före mig till fikat!

Hit med en kopp kaffe!
Medelåldersmannen

lördag 3 oktober 2009

Pretto!!! Välkomna, jag heter Sofie och är er servitris! Hej, jag heter Rune och är er kock!

När man är på konferens och har bokat ett ställe med ”bättre mat” (vad annars är intressant i konferenssammanhang???) så kan man ibland reflektera över hur väldigt viktigt det är med omgivningen. Ärligt talat! Det är en väldigt fin bonus med en trevlig omgivning, god mat och trevlig personal. Men, mest uppskattar man att vara ifrån jobbet, telefonen och e-posten för att verkligen kunna grotta ner sig och koncentrera sig på detaljer och viktiga händelser och utvecklingen i arbetslivet. När man då sätter sig kring konferensbordet och börjar komma igång i kreativa och intellektuella (som jag för övrigt inte kunde stava till) samtal om allehanda ting och företeelser, störs man idogt av mat- och sovklockan. Nåväl, till bords! Där fortsätter man den spirande konversationen, men blir ånyo avbruten av den käcka servitrisen som vill servera den unika och delikata maten under djup tystnad, tacksamhet och djup beundran från den konfererande gruppen. Det ställer vi upp på, trots det kreativa avbrottet. Lämnar tre minuters tystnad under serveringen. Återupptar våra spirituella samtal under inmundigande av en delikat förrätt, för att återupprepa historian under huvudrätten. Efter denna service, kommer dessutom kocken ut för att förmedla var alla råvaror är inhandlade och be om en uppskattning om hur fantastiskt smakfullt all förtäring är. Lokalproducerat, javisst, vilket är en bedrift som måste betonas och prisas. Visst, allt är väldigt delikat och det är en bedrift att få ihop så delikata menyer, men vi är faktiskt där för att arbeta och vi har konversationer kring det, inte kring var sjutton fasanen är skjuten…. Detta inträffar väldigt ofta när man är på konferens… Men, som vi alla vet så är skillnaden mellan ett spädbarn och en konferensdeltagare att spädbarnet endast behöver matas var tredje timme!
Näst efter generation X så retar jag mig på pretto servering, pretto mat och pretto vinlista som hör ihop med menyn!

onsdag 30 september 2009

1211 Medelåldersmannen. -Giv Akt!

Upprört skakar nu de försvarspolitiska kritikerna sina huvuden åt den dyra satsning som gjordes i den så kallade NBG 2008. En miljard plöjdes ned i detta stående förband och vi fick inte ens det minsta lilla krig för den satsade kronan! Vilken besvikelse! Förlåt mig, men är inte det bra? Är inte en miljard egentligen ett billigt pris för att under ytterligare en period lyckats att undvika politikens yttersta förlängning som den militär konfrontationen och våldet innebär.

Sedan kan man ju alltid diskutera hur den spenderade miljarden kanske skulle kunna använts bättre. Kanske man i framtiden inte skall låta utgifterna skena helt okontrollerat? Eller som en företrädare för Försvarsmakten ledning uttryckte det hela i ett öppet brev till NBG-förbandet under uppsättandet av detsamma -"Även om man är del av en prioriterad verksamhet så måste ändå verksamheten präglas av ett ekonomiskt genomtänkt agerande som ligger i linje med de övriga delarna av organisationen". Ärligt talat, blev det inte lite väl mycket fräcka glasögon, korta karbiner och andra snabba, ibland kanske inte helt genomtänkta utlägg och anskaffningar?

En annan sak som kan betänkas och till och med kanske användas som erfarenhet inför liknande framtida debacle är vilka begränsningar vi lägger på oss själva avseende hur denna resurs utnyttjas under den tid den står i beredskap? Många är exemplen hur NBG-styrkorna likt en gökunge tärde på ordinarie linjeorganisationer på de "drabbade" förbanden.

Hur som helst ser vi med spänning fram emot hur EU:s stående styrkor skall komma att användas i framtiden. Lite anar man signalen att om det nu är som så att vi satsar stora summor på att skapa denna resurs, så vore det det själva fan om vi inte skall använda den. Eller för att travestera på språkbruket i lumpen. -Efterhand och i egentakt, en fiende fram!

Riktigt spännande är också högt ärade försvarsministerns idé om att det inte ska krävas att samtliga länder delar kostnaderna om en stridsgrupp rycker ut. Högt ärade försvarsministern menar att det här skulle kunna göra det enklare att få fram ett beslut. Så har man bara tillräckligt mycket pengar så kommer man att kunna hyra den stående EU-styrkan?!

Kan vi inte förenkla allt ihop och helt enkelt införa de forna Europeiska kolonialväldena igen?

Skulle heller inte förvåna mig om fänrikarna behöver extra dyra hundar i framtiden också!?

Fördelning på uppgifter! Höger, vänster om, marsch!
Medelåldersmannen

fredag 25 september 2009

Hjälp! Är de så många!?

Som upplyst medelåldersman vinnlägger jag mig om att följa aktuella pågående debatter, oftast då genom bloggar och tidningarnas insändarsidor. Beroende på aktuellt ämne kan dessa debatter nå varierande grader av intellektuell spänst.

För tillfället tar det så kallade Helikopterrånet upp stor del av debattutrymmena. Som vanligt så skriks det på kraftfulla insatser från polis och nu också från militären!

När jag läser dessa debattinlägg påminns jag om en kollegas eftertänksamma och aningen dystra kommentar, i samband med bedömningen av ett elevarbete, -"Det som skrämmer mig mest är att nästan halva Sveriges befolkning är dummare än genomsnittet"!

Det där med fänrikar och hundar känner ni ju redan till!

Full fart mot helgen!
Medelåldersmannen

tisdag 22 september 2009

Jag Twittrar, alltså finns jag!

Undertecknad var på en kortare resa i förra veckan. Allt flöt på bra och alla var nöjda. Framåt fredagen började det bli dags att styra hemåt och efter en del körande med bil rullades det fram mot en varmt välkomnande färja i Puttgardens färjeläge. En färja som fortsatt skulle ta mig mot den kalla nord vi kallar hem!
Väl på färjan skulle det handlas en lättare måltid och det var då jag drabbades av något som jag fruktar kommer att kunna bli en landsplåga i samma klass som jojon, frisbeen och V-jeansen. Jag talar om Senior-Twittrandet!! Två damer som utan någon som helst tanke på oss andra högt och tydligt delgav oss andra sin tankar och idéer Tankar såsom: -Hur kommer jag igenom denna spärren? -Jag vill inte att vi köper Wienerbröden! -Om du går i förväg som kommer jag efter! Det var då det slog mig. Damerna satt ju och Twittrade! Dock helt utan de tekniska hjälpmedel som många av oss andra använder sig av. Nej då! De lät bara munnen löpa i en ändlös harrang av hastigt uppdykande och flyende reflektioner över den upplevelsebaserade tillvaro som vi andra bruka kalla livets höst och detta med en akustisk räckvidd på ca 17-20 meter.

Så frågan är, har Senior-Twitter kommit för att stanna? Om den har det så riskerar det att bli nästan lika djävligt som fänrikar med hund!

Över och Ut!
Medelåldersmannen

måndag 14 september 2009

Människobyns södra förort!

Medelålderskvinnan var i Kivik på ”konferens” för någon vecka sedan. Det var väldigt trevligt, givande diskussionsämnen och trevliga människor (nåja, de medelålderskvinnan prioriterade att umgås med i alla fall). Boendet var väl med ett positivt synsätt ”okey” och maten var fantastisk (även med en negativ utgångspunkt till ämnet). Tyvärr hade förortens boende fullständiga rättigheter, vilket innebar att allt alkoholhaltigt skulle införskaffas via dem. Det innebar att ett glas väldigt mediokert (för att inte säga urkasst) vitt vin införskaffades för den ohyggliga summa av 89 SEK/glas. Med Medelålderskvinnans voluminösa kännedom om prislägen, vet densamma att en flaska av ovan nämnda dryck kostar 49 SEK, vilket medföljde att Medelålderskvinnan blev något (för att inte säga enormt) besviken. För densamma är ett glas inte nog. Detta resulterade påföljande dag i en biltur till närmsta inköpsställe (Simrishamn) där flera storförpackningar införskaffades till en kostnad av 20 SEK/glas. Detta blev en veritabel succé trots att det fick inmundigas lite i det fördolda. Medelålderskvinnan (tillsammans med andra medelåldersämnen) var flitiga brukare av denna externa service och kom inte i säng förrän framåt tre på natten, vilket resulterade i en konferenströtthet då de ankom hemmet på fredagseftermiddagen. Att snålheten bedrar visheten är välkänt, men att bli så grundlurad tycker Medelålderskvinnan är i maffigaste laget.

måndag 31 augusti 2009

Så går den då mot sitt slut igen!

Vad fanken var det?!
Det var din sommar som blåste förbi. Jaha, så blickar vi fram mot en ny del av året. Borta är de varma vardagskvällarna med ett sista glas vin på trädäcket. Utbytta mot Aktuellt kl 21 på sovrums-tv:n och andra spännande saker att göra med sina kvällar. Förbannat sega morgnar, där täcket väger snäppet under 500 kg och man får tippa bort det från sängen med uppbådande av sina sista krafter.

Men det absolut värsta att nu har det snart gått en vecka och jag har inte hittat den minsta irriterande tonåring att ondgöra mig över. Men som sagt hoppet är det sista som dör!!

På Ett Irriterat Återhörande.
Medelåldersmannen

onsdag 26 augusti 2009

Fuglesang, vår man i rymden




Nu gick det inte att komma iväg idag heller! Men enligt välunderrättade källor i Huston så skall det tas nya tag framåt veckoslutet.

När det gäller vår man i rymden så fick jag ett utmärkt förslag via facebook från en fullvärdig innevånare i medelålderslandet. -Tanken är den att lagom tills Fuglesang återvänder till Terra Firma så har vi alla klätt ut oss till apor och håller masken stenhårt när han väl kommer tillbaka!

Huston We Have a Problem!
Medelåldersmannen

lördag 22 augusti 2009

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med...

Jag som vet hur allt ska vara vet givetvis också hur en busschaufför ska agera! Nu saknar jag ju inte helt och hållet erfarenhet av detta eminenta yrke, eftersom jag faktiskt försörjde mig på det i nästan ett år. En busschaufför ska givetvis ha ett glatt humör och vara serviceinriktad!

Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.

Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.

torsdag 20 augusti 2009

Efterhängda Parasiter!

Jag gillar vår lokala matbutik. Utbudet är stort och priserna hyfsade. Trevlig personal och framför allt närheten både till arbete och till hemmet.
Vad föranleder mig då att göra ett inpass i medelålderslandet?

Jo – dessa förfärliga försäljare som står utanför alternativt i entrén till denna delikatessaffär! Alltid försöker de fråga ut mig (och alla andra) om vilket mobilabonnemang vi behagar äga. Som om de har med denna privatsak att göra. Ihärdiga som små myror men lika irriterande som Anopheles gambiae bärandes på den icke önskvärda parasiten Plasmodium falciparum!
Nå, det är väl bara till att ignorera dem? Så lätt kommer man inte undan! De förföljer en halvvägs in i butiken och är därtill oförskämda om man påstår att det inte angår dem vad jag har för abonnemang. Att detta dessutom sker fem dagar i veckan, året runt är mer än vad jag står ut med. Dags för affärsidkaren att bereda väg för sina kunder istället!

Nej, näst Anopheles gambiae bärandes på Plasmodium falciparum, är enträgna, efterhängsna och oförskämda nasare samt telefonerandes dito det värsta jag vet! (Denna vecka i alla fall!)

måndag 17 augusti 2009

Det gäller att vara noga med orden!

Så har man ännu en gång tagit plats i ekorrhjulet igen. Efter en synnerligen lyckad helg som till och med hade inslag av dans, är man nu åter tillbaka i grottekvarnen.

Satt och njöt av en hastig kopp kaffe och tog samtidigt del av ordförande för svenska CallCenter föreningen Barbro Sjölander och hennes lysande svar på kritiken mot callcenterföretagen och deras dåliga arbetsvillkor. "-Det är callcenterföretagens målsättning att uppfattas som en seriös bransch". Notera,uppfattas!! Det viktiga är tydligen inte att vara seriös. Det viktiga är att uppfattas som en sådan.

Ja,ni vet ju redan min inställning till Fänrikar med hund, men inställningar som denna som Barbro Sjölander verkar att företräda kommer inte långt efter!!!

Ohoj, seglarvänner!
Medelåldersmannen

lördag 15 augusti 2009

Ser jag det, finns det. Ser jag det inte, finns det inte!

Ahh helgdagsmorgon! Kaffe hur länge man vill, morgon-TV, stekta ägg med bacon. I kort en närmast autoerotisk upplevelse!

I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".

-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!

Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.

Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!

Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.

Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!

Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen

fredag 14 augusti 2009

Så fattas vi ännu en lirare!

Så nås man då av sorgebudet av att gittaristen, inovatören, underhållaren Les Paul lämnat oss.
Typiskt!!

Salve!
Medelåldersmannen

söndag 9 augusti 2009

Det offentliga rummet - En krympande del av Sverige

Jag har inte bara en egen mobiltelefon. Jag har många andras också! Har under det senaste året lagt märke till ett nytt fenomen med mobiltelefoner och hur de används.
Jag menar vad är det för ofog det här med att använda högtalarfunktionen när man genomför vanliga telefonsamtal? Hur ofta ser man inte personer som gör just detta? Räcker det inte med att det skall pratas i de små tingestarna oavsett situationen, nu skall det göras högt och tydligt också!
Länge har vi ju klarat oss med att endast behöva lyssna till den ena parten i samtalet. Men i och med detta senast ryck skall vi nu tvingas att lyssna även till den andra samtalsparten också!

Nej, näst fänrikar med hundar så är dessa vandrande enmans telefonkonferenser bland det värsta jag vet!

Klart Slut!
Medelåldersmannen

lördag 8 augusti 2009

Livet består inte enbart av gnäll – ett beröm kommer här (nja, inte helt utan gnäll…)!

Transporterade oss till ett lokalt fiskrökeri där vi såg fram emot att botanisera bland allehanda rökta havslik. Döm om vår förvåning då vi upptäckte att det fanns ett flertal vakuumförpackade dito, men föga färskrökta. Rökta räkor fick vi minsann besked om att det enbart förekom för turister ovan Skanelandet och var på intet sätt varken en delikatess eller efterfrågat.

Nåväl, efter ett efterlängtat besök på hemlighuset övergick vi till att färdas mot nästa lokala fiskliksrökeri.

Där fanns det minsann rökta räkor. Samt rökta fjällöringar (lokalproducerade?), makrill (i och för sig vakuumförpackade men dock lokalrökta) goda såser och krabb-klor. Dessa delikatesser inhandlades för en smärre förmögenhet, och till vår enorma förvåning och förtjusning estimerades de även av våra telningar.
Det var fantastiskt gott och jag vill härmed göra reklam för Äspets rökeri!!! (Inte att förakta så var dansken som expedierade oss både trevlig och utseendemässigt tilltalande! Hemlighuset var också i gott skick…)

Pûss

Inte bara en surkart!

Att förvalta en medelålders livsinställning kan vara en balansgång på den vassa eggen. Även om vi i medelålderslandet irriterar oss på mycket har vi även små ljusglimtar av tillfredsställelse i vår tillvaro!
Exempelvis vill jag idag hylla den produktutvecklare på Skeppshults cykelfabrik som med närmast kirurgisk precision tagit fram en cykelväska som exakt rymmer tre stycken bag-in-box vinare! Det är små ljusglimtar som dessa som gör att vi orkar att vidmakthålla vår högtstående civilisation!

Bab Babbalooo!
Medelåldersmannen

PS. Missa inte Liberators på Malmöfestivalen på fredag!! DS.

Världens bästa sjukvård? Nej, vaktsoldater är de allihopa! II

Så nås man ännu en gång av besked om människor som hanterats illa av "Världens Bästa Sjukvård"!
En liten pojke som i samband med att han skållat sig nekades ambulanstransport, utan pojkens mamma fick istället beskedet att själv ta sig in till sjukhuset.

Efter att de anlänt kunde det tydligen ganska snabbt konstaterats att skadorna var så allvarliga det genast blev transport till annat sjukhus med större och bättre resurser.

-Det förefaller som att vi borde ha skickat en ambulans. säger biträdande verksamhetschef på SOS Alarm i Stockholm.

En annan gissning till vad som gått fel är att detta blir effekten när man sätter lågt utbildad personal att göra åtgärdsbedömningar och prioriteringar utifrån ekonomiska perspektiv och inte som naturligt skulle tyckas medicinska perspektiv. Bedömningar som många gånger kan upplevas som rutinmässiga på gränsen till slentrianmässiga

Och hade det inte varit för fänrikar med hundar så hade nonchalanta sjuksköterskor varit bland det värsta jag visste!

Salve!
Medelåldermannen

onsdag 5 augusti 2009

Cykelservice. Eller, -eftersom jag redan vet vad du vill ha sagt så behöver jag inte lyssna på dig!

Tänkte serva min cykel inför den stundande slitperioden vi kallar höst.
Kontaktade därför hovcykelreparatören för att beställa arbetet. Efter som allting tar mer än två dagar nu för tiden så kontaktade jag dem under semestern under en period då jag skulle kunna vara av med min kära Springare under ett par dagar.

-God dag! -Skulle behöva att ni tittar över baknavet på min cykel. Dels är det en aning trög i växlarna och 1:an fungerar inte alls och vidare så låser sig bakhjulet när jag bromsar svagt med fotbromsen i låga hastigheter.
-Inga problem, vi lägger in service på din cykel. Då kommer vi även att kontrollera ljuset och däcken. Vill du att vi skall byta däck?
-Nej, de har jag själv bytt nyligen och vad det gäller ljuset så fungerar detta utmärkt, så det behöver ni inte kolla.
-Ok! En service alltså.
-Sen skulle jag gärna vilja att ni rengör dreven och kedjan och putsar upp den i största allmänhet.
-Ah, rengöring ingår ju inte i servicen!
-Nehej, men kan ni inte göra det ändå?
-Men det ingår ju inte servicen, så därför kan vi inte göra det.
-Jag förstår. När kan ni vara klara med detta då?
-För en service? Låt se... -Tisdag i nästa vecka.

Som ni förstår så lämnade jag min stolta Järnhäst med en viss inre gnagande oro om hur detta skulle komma att sluta!

Så kom väl då tisdagen och på dess eftermiddag hämtade jag ut min cykel.
-Jo, God dag jag skulle hämta min cykel som jag lämnat in här med anledning av ett krånglande nav.
-Jaha.... -Ja, service! Jodå, ljuset är åtgärdat och fungerade felfritt!
-Jo tack, men ljuset har ju fungerat felfritt hela tiden och vi kom ju särskilt överens om att den delen av servicen kunde vi ju hoppa över! Men hur står det till med mina krånglande växlar?
-Så var det ja. Jo då, 1:ans växel fungerar igen och i övrigt så har vi vårdat fordonet.

Idag blev jag tvungen att lämna in min cykel igen!
Blev genast erbjuden en service!! Men, för att travestera på det gamla talesättet om vänner och ovänner så, med en sådan service behöver man inget slitage!!

Imorgon skall jag hämta ut Springaren igen. Kanske kommer vi då att ännu en gång tillsammans få sträcka ut i full fart, känna hjärtat dunka i bröstet, vinden riva håret och som en perfekt förening mellan människa och maskin åter ohotade komma att härska över stadens cykelbanor!

Näst efter fänrikar med hund, så är nog affärsbiträden och andra juniora affärsidkare med förutfattade meningar bland det värsta jag vet!

På Återhörande!
Medelåldersmannen

måndag 3 augusti 2009

Slut semester!

Ja, då blickar vi fram mot adventshelgerna igen.

Hälsningar
Medelåldersmannen

lördag 1 augusti 2009

Semesterslut och grissvansar!

Så går då semestern allt hastigare mot sitt slut!! I ett försök att lindra detta faktum tänkte jag bjuda mig själv på en grissvans aladåb. Då grissvansar, som råvara betraktat, numera sällan återfinns i charkdiskarna tog jag därför, god tid, kontakt med ett genuint gårdssklakteri, Degeberga Slakteriprodukter i det lilla samhället Degeberga vid porten till Österlen som de nedresta turisterna från Människobyn brukar uppfatta det. Mängd bestämdes och leveransdag överenskomms till lördag förmiddag dennes.
Så anlände då äntligen lördagen och irriterat spänd skyndade jag på resten av familjen inför avfärden till stranden som skulle gå via nämnt gårdsslakteri för att avhämta min beställning.
Anlände efter en händelselös resa till gårdslakteriet och steg in i en ganska full affärslokal med bland annat en hel del tillresta turister från Människobyn som storögt kommenterade vildsvinsköttet som om vore det människokött som erbjöds till försäljning! Med ansiktsuttryck som förebådade hopp om autoerotiska upplevelser beställdes 400 g av det bästa vildsvinsköttet som slaktaren hade att erbjuda. Här skulle det festas!
Slutligen blev det så min tur och jag fick lägga fram mitt ärende. -3 kg grissvans enligt beställning på telefon i tisdags, tack! -Nej någon grissvans har vi inte idag! - Det var ju konstigt med tanke på att det var idag som vi hade kommit överens om att jag skulle hämta min beställning?! Nu började fler av personal delta i samtalet, bland annat damen som tagit emot min beställning. -Jodå, hon kom mycket väl ihåg vårt samtal och min beställning men alla MINA grissvansar såldes till en annan kund igår. Det lite sorglustiga var att på något sätt så lyckades hon säga det på ett sådant sätt att det underförstått var mitt fel och att det där borde jag ju begripa!
Ja som ni förstår så var det ju inte mycket att göra åt situationen. Svansarna hade kapats av någon annan och jag hade bara att ge mig av med oförrättat ärende. Det man i viss mån kan reflektera över var inställningen hos affärsidkarna. Kanske det är som så att Degeberga Slakteriprodukter har vuxit sig så stora nu att de börjar att tappa den ursprungliga kundkontakt som var ett av skälen till att jag började handla där för en del år sedan.
Nej, näst fänrikar med hund, så är krämare som gömmer sig bak masker och chimärer av genuina handelsmän och hantverkare bland det värsta jag vet!
Salve!
Medelåldersmannen
För er som också gärna vill skämma bort er med en aladåb finner ni ett utmärkt recept här. Byt bra ut receptets fläsklägg mot de ljuva knorrarna.

torsdag 30 juli 2009

Canal Digital och dess kortavgift

Som sann medelåldersman lever jag mitt liv mycket genom TV:n. I mitt fall har jag sällat mig till Canal Digitals kundskara och är väl på det hela taget ganska nöjd med tjänsten som sådan.

Aningen irriterande är dock deras s.k. kortavgift! Ett kort som jag inte vill ha utan Canal Digital skickar på mig för att de skall kunna ha ett effektivt krypteringssystem. Det i sig heller inget att hänga upp sig på. Men kortavgiften!!! För 169 kr i kvartalet åtnjuter jag tjänsten som enligt deras egen avtalstext berättigar mig till: "Kortavgift betalas fyra gånger per kalenderår. Avgiften ger kunden rätten att nyttja Kortet under det kalenderkvartal då respektive faktura genererats."

169 kr!! Vad får jag för detta? Vari består den faktiska kostnaden för Canal Digital i och med att de skickar på mig krypteringskort.

Frågan är ställd till Canal Digital och jag ber att få återkomma i ärendet.

Häpp!

Världens bästa sjukvård? Nej, vaktsoldater är de allihopa!

Tillhör vi de forna Öststaterna eller är det enbart vissa system som våra kära sjukvårdspolitiker anammat från den ideologin?
För att få tillgång till världens bästa sjukvård måste man först passera diverse vaktsoldater, numera förklädda och titelförändrade till ”sjukvårdsupplysningen”, ”sjuksköterskor”, ”triage-mottagning” och ”distriktssköterskor”, för att inte nämna ”sekreterare”. Inte lurar de mig!

Först en oändlig telefonkö och ett otal antal knapptryckningar för att komma i kontakt med ”sjukvårdsupplysning”. Därefter exakt samma historia efter hänvisning från vaktsoldat nummer ett till vårdcentralens vaktsoldat kallad ”sjuksköterska”. Därefter hyfsat snabb tid till läkare och direkt vidare till själva sjukhuset och röntgen. Snabb röntgen och snabb bedömning, med åtföljande vaktsoldats maktdemonstration genom att skriva ut ett svar från röntgenläkaren. Denna vaktsoldat kallas ”sekreterare”. Därefter instruktioner om att omedelbart förflytta sig till akuten för en konsultation med ortopedläkare.

Väl kommen till akuten (med ett i högsta grad icke-akut-problem) kräver systemet att i ska ställa oss i kö till ytterligare vaktsoldater: ”triage-mottagningen” där en ”distriktssköterska” ska bedöma om, när och hur vi ska komma till läkaren. Nota bene att två läkare redan bedömt skadan (som inte är ur-akut) och hänvisat till ortopedspecialist. Då ska nummerlapp tagas och väntan inträda. NOT!

Jag inser att vi har tio personer i kön innan oss, och med en snitthastighet på 15 minuter per bedömning (åtta minuter med patientkontakt och sju minuter med administration, rökpaus, kaffe och skvaller med kolleger), ger jag upp och tänker att det mest förnuftiga, tids- och kostnadseffektiva är att kontakta ortopedmottagningen och be om en mindre ur-akut tid till ovan nämnda specialist.

Då inleder ett försök att boka tid med en ortoped, vilket inte går enligt vaktsoldaten på mottagningen (”sekreterare”)! Inte utan remiss. Men, anvisningen till ortopedspecialisten jag har, gäller inte mottagningen, endast akuten och jag är hänvisad att slösa med mina skattepengar genom att tvingas söka en akut tid på akutmottagningen. Smart, fyndigt, ekonomiskt och smidigt?

Nåväl, nytt försök några dagar senare på akuten. Då väntar vi i 53 minuter innan första vaktsoldaten ”triage-mottagningens distriktssköterska” tittar på remissen. Tur att vi inte är sjuka och har smärtor… Givetvis blir vi hänvisade till akutens ortoped till en hög kostnad. Visst, där får vi vänta några timmar ytterligare eftersom det kommer in akuta problem som behöver tas om hand och opereras. Inget konstigt, vårt fall är ju inte akut!

Världens bästa sjukvård? Varför sväljer vi allt???

Barn som leker på staden

Satt och njöt i en högst tillfällig sol på ett av stadens torg häromdagen. Torget var fyllt av flanörer och en hel del lekande barn. Bland annat två små gynnare som, under modrens och mormodrens (tror jag) närmast höklikt vaksamma blick roade sig med att bryta upp gatstenar och under glada skratt lägga dessa i torgets lilla fontän!!

Lekande barn i all ära. Ja, till och med högljudda lekande barn!! Men när de små liven börjar att bryta upp gatstenar måste väl någon form av gräns vara nådd!?

Men vem är jag att klandra modren och hennes d:o? Mormodren var vid tillfället hypnotiserad av en förföriskt tillagad varmkorv med bröd och den stackars modren befann sig i en djävulsk malström av SMS som givetvis måste gå före!!

Det var bättre förr!!

Nu börjar det!

Hur länge har man inte gått omkring och retat sig på all de orättvisor som drabbar en när man börjar att bli lite äldre.
Det är väl inte som så att orättvisorna blivit fler. Troligtvis är det mer som så att man helt enkelt inte köper allt lika lätt längre.

Exempelvis; -Vad får jag egentligen, som konsument, för den kvartalsvisa kortavgift om 169 kr som CanalDigital debiterar mig för??!!

Ja min vänner, det är inlägga i linje med denna som förhoppningsvis skall ges möjlighet att föra till torgs på denna blogg framöver.