lördag 22 augusti 2009

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med...

Jag som vet hur allt ska vara vet givetvis också hur en busschaufför ska agera! Nu saknar jag ju inte helt och hållet erfarenhet av detta eminenta yrke, eftersom jag faktiskt försörjde mig på det i nästan ett år. En busschaufför ska givetvis ha ett glatt humör och vara serviceinriktad!

Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.

Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.

1 kommentar:

  1. Förfärligt! Han har ju världens bästa jobb, lite ödmjuhet inför det hade varit på sin plats! En busschaufför har det jobbet som alla vill ha, han vinkar på andra busschaufför och får en vink tillbaka, han behöver för det mesta inte säga så många ord till andra människor, han får se mycket av livet utomhus fastän han sitter inne själv och blir således inte blöt om det regnar. Under min ungdom var flygvärdinneyrket högt värderat hos unga kvinnor. Nej, säger jag, busschaufför- det är det man vill vara.

    SvaraRadera