torsdag 28 januari 2010

Kunskap är gratis!!

Under stundom bedriver jag studier i historia vid stadens akademiska högborg. Inte så mycket för att lära mig nytt och spännande, mer för att ytterligare bekräfta det jag redan vet!

Trots detta har jag genom åren tyngts av kårobligatoriet. I ett tappert försök att åtminstone få någon återbäring på denna ekonomiska belastning dristade jag mig för något år sedan till ett besök på det s.k. kårhuset. Den inte särskilt billiga ölen smakade avslaget och stämningen var högljud och många av kandidaterna hade mössa på sig inomhus!

Världsvant gjorde jag ett s.k. barhäng och studerade de som skall försörja mig när jag blir pensionär. Ett par öl senare noterade jag, i ögonvrån, två av de kvinnliga kandidaterna försiktigt närma sig mig från klockan 4. Rutinerat lät jag den senaste inandningen stanna kvar i mina lungor, svängde djärvt ut med mitt ena ben och intog en världsvan posé. En posé som, för endast ett par årtionden sedan, fick vuxna kvinnor att svimma och barn att dö!

Med en blygt stammande röst, fylld av illa dold återhållen åtrå, frågade den ena av de två om jag månne skulle vara kvar längre på etablisementet eller om jag snart skulle gå. -Gammal är äldst for genom mitt huvud och jag svarade att en stund till skulle jag nog stanna kvar. -Vi är själva på väg härifrån och efter att ha sett dig stå i baren så vill vi gärna erbjuda dig en av våra platser i soffan om du tycker att det är jobbigt att stå. Så detta är vad det har kommit till? Vad blir nästa erbjudande? Kanske hjälp över gatan, av någon Vargunge!

Med illa stukad stolthet har jag därför sett fram emot slopandet av kårboligatoriet. Döm om min förvåning när jag nu får reda på att den personal, som tidigare varit anställd vid stadens studentkår och därmed finansierad av bland annat min kåravgift nu anställts av högskolan självt!
Ergo, från att tidigare endast behövt bidra med finansiering om jag aktivt studerade är jag nu med och finansierar denna personal oavsett om jag är inskriven på skolan eller inte!!

Fattas väl bara nu att jag skall bidra med fänrikarnas hundskatt också!
Var hämtar jag nu min öl?
Medelåldersmannen

lördag 2 januari 2010

Moraset bland våra unga!


Föga anande man att den svenska värnpliktens upphörande skulle få så omedelbara effekter på landets unga! Inför det stundande nyåret avnjöts en kopp kaffe, eller för den delen Latte som barnen uttrycker det, dock vill jag gärna ha min Latte utan mjölk. Oaktat detta avnjöts denna populära sydamerikanska dryck i hemmets soffa, i ett gemytligt sällskap av den kommersiella marksända kanalens s.k. Morgonsoffa. Med igenkännandets varma glädje noterade jag att en av de inbjudna experterna, givetvis från Människobyn, skulle demonstrera hur att sabrera en flaska bubbel inför den häpna TV-populasen. Så tog då en lustiger dans sin början. Vilt svängande med såväl sabel som flaska försökte denna unge Stureplans-kavaljer under upprepade försök att skilja buteljens kork och översta del från resten av densamma! Gång på gång gjordes utfall mot flaskan men, likt Baron Ramel och dennes kokosnöt, så var endast flaskan sig lik.

Dystert reflekterade jag över hur djupt moraset bland landets unga tillåtits att bli. Ett slopande av landets allmänna värnpliktssystem kan ju ha sina rutiga och randiga säkerhetspolitiska skäl. Men kanske har man, i sin iver att utveckla landets försvarsförmåga, blivit blind för övriga uppfostrande effekter som en sådant samhällssystem har på landets ungdom. Jag menar att misslyckas med att sabrera en butelj bubbel borde ju vara en larmklocka så god som någon om vartåt saker och ting verkar barka! Under perioden för den svenska allmänna värnplikten danades landet manliga ungdomar, och till del även de kvinnliga, till starka självständiga individer. Ingen, jag upprepar ingen butelj, burk eller annan förpackning för jästa, brända eller destillerade drycker utgjorde något som helst problem för ynglingar som uppfostrats i värnpliktssystemet. Med lätthet betvingades och bemästrades styvnackade kapsyler och trilskande korkar utan något som helst besvär.

Till och med fänrikar med hund kunde från gång till annan vara av nytta! Nytta i det att man kunde beordra av dem namnbrickan för att bryta upp en kall pils efter en dags slit!

"putäll på er grevar och baroner"
Medelåldersmannen