lördag 15 augusti 2009

Ser jag det, finns det. Ser jag det inte, finns det inte!

Ahh helgdagsmorgon! Kaffe hur länge man vill, morgon-TV, stekta ägg med bacon. I kort en närmast autoerotisk upplevelse!

I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".

-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!

Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.

Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!

Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.

Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!

Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen

1 kommentar:

  1. Östermalmskärringen16 augusti 2009 kl. 11:15

    Men du Medelåldersmannen, du måste tänka på att de från människobyn är inte riktigt som vi andra!

    SvaraRadera