måndag 23 november 2009

Scener ur ett äktenskap.

Vissa tider på året talar jag och min fru inte med varandra. Vill vi barnen något så skriker vi ut våra budskap till dem i enkelriktade meddelanden, utan krav på svar! Oroligt frågar ni er nu om vår familj lider av interna konflikter och annan allmän oro och osämja? Icke! Vi lever i en närmast Astrid Lindgre-lik idyll. -Nej, vi bor nära stadens fjärrvärmeverk (-värk)!
Med periodisk regelbundenhet måste detta verk underhållas med någon form av spolning som lägger sig som en audiophonisk våt filt över större delar av staden! Inom en radie på flera hundratalet meter föres samtal med stor svårighet och ibland får vi, i likhet med den f.d. sockenhoran Ulrika i Västergöhl "speaka så gott vi kan och mova med händerna" för att göra oss förstådda. Allt detta helt enligt planen, enligt komunens teknikavdelning!

Föreställ er reaktionen, om man som privatperson skulle inkommit med bygglov för en anlägging som med jämna mellanrum skulle dånat likt Tors vagn över staden! Tror kanppast att detta skulle accepterats av staden beslutfattare! Nej, det är förvånande vad som kan accepteras med allas bästa som svepskäl!

Det som oroar mig mest är den uppenbara risken att en eventuell fänrik med hund kan smyga sig på mig i skydda av denna ljudmatta!

Dä__p_ _ju_det _ör hel___e!
Me__lå_e___an_en

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar