Vad fanken var det?!
Det var din sommar som blåste förbi. Jaha, så blickar vi fram mot en ny del av året. Borta är de varma vardagskvällarna med ett sista glas vin på trädäcket. Utbytta mot Aktuellt kl 21 på sovrums-tv:n och andra spännande saker att göra med sina kvällar. Förbannat sega morgnar, där täcket väger snäppet under 500 kg och man får tippa bort det från sängen med uppbådande av sina sista krafter.
Men det absolut värsta att nu har det snart gått en vecka och jag har inte hittat den minsta irriterande tonåring att ondgöra mig över. Men som sagt hoppet är det sista som dör!!
På Ett Irriterat Återhörande.
Medelåldersmannen
måndag 31 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Fuglesang, vår man i rymden
Nu gick det inte att komma iväg idag heller! Men enligt välunderrättade källor i Huston så skall det tas nya tag framåt veckoslutet.
När det gäller vår man i rymden så fick jag ett utmärkt förslag via facebook från en fullvärdig innevånare i medelålderslandet. -Tanken är den att lagom tills Fuglesang återvänder till Terra Firma så har vi alla klätt ut oss till apor och håller masken stenhårt när han väl kommer tillbaka!
Huston We Have a Problem!
Medelåldersmannen
När det gäller vår man i rymden så fick jag ett utmärkt förslag via facebook från en fullvärdig innevånare i medelålderslandet. -Tanken är den att lagom tills Fuglesang återvänder till Terra Firma så har vi alla klätt ut oss till apor och håller masken stenhårt när han väl kommer tillbaka!
Huston We Have a Problem!
Medelåldersmannen
lördag 22 augusti 2009
En busschaufför, en busschaufför, det är en man med...
Jag som vet hur allt ska vara vet givetvis också hur en busschaufför ska agera! Nu saknar jag ju inte helt och hållet erfarenhet av detta eminenta yrke, eftersom jag faktiskt försörjde mig på det i nästan ett år. En busschaufför ska givetvis ha ett glatt humör och vara serviceinriktad!
Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.
Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.
Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.
Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.
torsdag 20 augusti 2009
Efterhängda Parasiter!
Jag gillar vår lokala matbutik. Utbudet är stort och priserna hyfsade. Trevlig personal och framför allt närheten både till arbete och till hemmet.
Vad föranleder mig då att göra ett inpass i medelålderslandet?
Jo – dessa förfärliga försäljare som står utanför alternativt i entrén till denna delikatessaffär! Alltid försöker de fråga ut mig (och alla andra) om vilket mobilabonnemang vi behagar äga. Som om de har med denna privatsak att göra. Ihärdiga som små myror men lika irriterande som Anopheles gambiae bärandes på den icke önskvärda parasiten Plasmodium falciparum!
Nå, det är väl bara till att ignorera dem? Så lätt kommer man inte undan! De förföljer en halvvägs in i butiken och är därtill oförskämda om man påstår att det inte angår dem vad jag har för abonnemang. Att detta dessutom sker fem dagar i veckan, året runt är mer än vad jag står ut med. Dags för affärsidkaren att bereda väg för sina kunder istället!
Nej, näst Anopheles gambiae bärandes på Plasmodium falciparum, är enträgna, efterhängsna och oförskämda nasare samt telefonerandes dito det värsta jag vet! (Denna vecka i alla fall!)
Vad föranleder mig då att göra ett inpass i medelålderslandet?
Jo – dessa förfärliga försäljare som står utanför alternativt i entrén till denna delikatessaffär! Alltid försöker de fråga ut mig (och alla andra) om vilket mobilabonnemang vi behagar äga. Som om de har med denna privatsak att göra. Ihärdiga som små myror men lika irriterande som Anopheles gambiae bärandes på den icke önskvärda parasiten Plasmodium falciparum!
Nå, det är väl bara till att ignorera dem? Så lätt kommer man inte undan! De förföljer en halvvägs in i butiken och är därtill oförskämda om man påstår att det inte angår dem vad jag har för abonnemang. Att detta dessutom sker fem dagar i veckan, året runt är mer än vad jag står ut med. Dags för affärsidkaren att bereda väg för sina kunder istället!
Nej, näst Anopheles gambiae bärandes på Plasmodium falciparum, är enträgna, efterhängsna och oförskämda nasare samt telefonerandes dito det värsta jag vet! (Denna vecka i alla fall!)
måndag 17 augusti 2009
Det gäller att vara noga med orden!
Så har man ännu en gång tagit plats i ekorrhjulet igen. Efter en synnerligen lyckad helg som till och med hade inslag av dans, är man nu åter tillbaka i grottekvarnen.
Satt och njöt av en hastig kopp kaffe och tog samtidigt del av ordförande för svenska CallCenter föreningen Barbro Sjölander och hennes lysande svar på kritiken mot callcenterföretagen och deras dåliga arbetsvillkor. "-Det är callcenterföretagens målsättning att uppfattas som en seriös bransch". Notera,uppfattas!! Det viktiga är tydligen inte att vara seriös. Det viktiga är att uppfattas som en sådan.
Ja,ni vet ju redan min inställning till Fänrikar med hund, men inställningar som denna som Barbro Sjölander verkar att företräda kommer inte långt efter!!!
Ohoj, seglarvänner!
Medelåldersmannen
Satt och njöt av en hastig kopp kaffe och tog samtidigt del av ordförande för svenska CallCenter föreningen Barbro Sjölander och hennes lysande svar på kritiken mot callcenterföretagen och deras dåliga arbetsvillkor. "-Det är callcenterföretagens målsättning att uppfattas som en seriös bransch". Notera,uppfattas!! Det viktiga är tydligen inte att vara seriös. Det viktiga är att uppfattas som en sådan.
Ja,ni vet ju redan min inställning till Fänrikar med hund, men inställningar som denna som Barbro Sjölander verkar att företräda kommer inte långt efter!!!
Ohoj, seglarvänner!
Medelåldersmannen
lördag 15 augusti 2009
Ser jag det, finns det. Ser jag det inte, finns det inte!
Ahh helgdagsmorgon! Kaffe hur länge man vill, morgon-TV, stekta ägg med bacon. I kort en närmast autoerotisk upplevelse!
I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".
-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!
Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.
Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!
Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.
Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!
Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen
I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".
-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!
Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.
Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!
Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.
Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!
Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen
fredag 14 augusti 2009
Så fattas vi ännu en lirare!
Så nås man då av sorgebudet av att gittaristen, inovatören, underhållaren Les Paul lämnat oss.
Typiskt!!
Salve!
Medelåldersmannen
Typiskt!!
Salve!
Medelåldersmannen
söndag 9 augusti 2009
Det offentliga rummet - En krympande del av Sverige
Jag har inte bara en egen mobiltelefon. Jag har många andras också! Har under det senaste året lagt märke till ett nytt fenomen med mobiltelefoner och hur de används.
Jag menar vad är det för ofog det här med att använda högtalarfunktionen när man genomför vanliga telefonsamtal? Hur ofta ser man inte personer som gör just detta? Räcker det inte med att det skall pratas i de små tingestarna oavsett situationen, nu skall det göras högt och tydligt också!
Länge har vi ju klarat oss med att endast behöva lyssna till den ena parten i samtalet. Men i och med detta senast ryck skall vi nu tvingas att lyssna även till den andra samtalsparten också!
Nej, näst fänrikar med hundar så är dessa vandrande enmans telefonkonferenser bland det värsta jag vet!
Klart Slut!
Medelåldersmannen
Jag menar vad är det för ofog det här med att använda högtalarfunktionen när man genomför vanliga telefonsamtal? Hur ofta ser man inte personer som gör just detta? Räcker det inte med att det skall pratas i de små tingestarna oavsett situationen, nu skall det göras högt och tydligt också!
Länge har vi ju klarat oss med att endast behöva lyssna till den ena parten i samtalet. Men i och med detta senast ryck skall vi nu tvingas att lyssna även till den andra samtalsparten också!
Nej, näst fänrikar med hundar så är dessa vandrande enmans telefonkonferenser bland det värsta jag vet!
Klart Slut!
Medelåldersmannen
lördag 8 augusti 2009
Livet består inte enbart av gnäll – ett beröm kommer här (nja, inte helt utan gnäll…)!
Transporterade oss till ett lokalt fiskrökeri där vi såg fram emot att botanisera bland allehanda rökta havslik. Döm om vår förvåning då vi upptäckte att det fanns ett flertal vakuumförpackade dito, men föga färskrökta. Rökta räkor fick vi minsann besked om att det enbart förekom för turister ovan Skanelandet och var på intet sätt varken en delikatess eller efterfrågat.
Nåväl, efter ett efterlängtat besök på hemlighuset övergick vi till att färdas mot nästa lokala fiskliksrökeri.
Där fanns det minsann rökta räkor. Samt rökta fjällöringar (lokalproducerade?), makrill (i och för sig vakuumförpackade men dock lokalrökta) goda såser och krabb-klor. Dessa delikatesser inhandlades för en smärre förmögenhet, och till vår enorma förvåning och förtjusning estimerades de även av våra telningar.
Det var fantastiskt gott och jag vill härmed göra reklam för Äspets rökeri!!! (Inte att förakta så var dansken som expedierade oss både trevlig och utseendemässigt tilltalande! Hemlighuset var också i gott skick…)
Pûss
Nåväl, efter ett efterlängtat besök på hemlighuset övergick vi till att färdas mot nästa lokala fiskliksrökeri.
Där fanns det minsann rökta räkor. Samt rökta fjällöringar (lokalproducerade?), makrill (i och för sig vakuumförpackade men dock lokalrökta) goda såser och krabb-klor. Dessa delikatesser inhandlades för en smärre förmögenhet, och till vår enorma förvåning och förtjusning estimerades de även av våra telningar.
Det var fantastiskt gott och jag vill härmed göra reklam för Äspets rökeri!!! (Inte att förakta så var dansken som expedierade oss både trevlig och utseendemässigt tilltalande! Hemlighuset var också i gott skick…)
Pûss
Inte bara en surkart!
Att förvalta en medelålders livsinställning kan vara en balansgång på den vassa eggen. Även om vi i medelålderslandet irriterar oss på mycket har vi även små ljusglimtar av tillfredsställelse i vår tillvaro!
Exempelvis vill jag idag hylla den produktutvecklare på Skeppshults cykelfabrik som med närmast kirurgisk precision tagit fram en cykelväska som exakt rymmer tre stycken bag-in-box vinare! Det är små ljusglimtar som dessa som gör att vi orkar att vidmakthålla vår högtstående civilisation!
Bab Babbalooo!
Medelåldersmannen
PS. Missa inte Liberators på Malmöfestivalen på fredag!! DS.
Exempelvis vill jag idag hylla den produktutvecklare på Skeppshults cykelfabrik som med närmast kirurgisk precision tagit fram en cykelväska som exakt rymmer tre stycken bag-in-box vinare! Det är små ljusglimtar som dessa som gör att vi orkar att vidmakthålla vår högtstående civilisation!
Bab Babbalooo!
Medelåldersmannen
PS. Missa inte Liberators på Malmöfestivalen på fredag!! DS.
Världens bästa sjukvård? Nej, vaktsoldater är de allihopa! II
Så nås man ännu en gång av besked om människor som hanterats illa av "Världens Bästa Sjukvård"!
En liten pojke som i samband med att han skållat sig nekades ambulanstransport, utan pojkens mamma fick istället beskedet att själv ta sig in till sjukhuset.
Efter att de anlänt kunde det tydligen ganska snabbt konstaterats att skadorna var så allvarliga det genast blev transport till annat sjukhus med större och bättre resurser.
-Det förefaller som att vi borde ha skickat en ambulans. säger biträdande verksamhetschef på SOS Alarm i Stockholm.
En annan gissning till vad som gått fel är att detta blir effekten när man sätter lågt utbildad personal att göra åtgärdsbedömningar och prioriteringar utifrån ekonomiska perspektiv och inte som naturligt skulle tyckas medicinska perspektiv. Bedömningar som många gånger kan upplevas som rutinmässiga på gränsen till slentrianmässiga
Och hade det inte varit för fänrikar med hundar så hade nonchalanta sjuksköterskor varit bland det värsta jag visste!
Salve!
Medelåldermannen
En liten pojke som i samband med att han skållat sig nekades ambulanstransport, utan pojkens mamma fick istället beskedet att själv ta sig in till sjukhuset.
Efter att de anlänt kunde det tydligen ganska snabbt konstaterats att skadorna var så allvarliga det genast blev transport till annat sjukhus med större och bättre resurser.
-Det förefaller som att vi borde ha skickat en ambulans. säger biträdande verksamhetschef på SOS Alarm i Stockholm.
En annan gissning till vad som gått fel är att detta blir effekten när man sätter lågt utbildad personal att göra åtgärdsbedömningar och prioriteringar utifrån ekonomiska perspektiv och inte som naturligt skulle tyckas medicinska perspektiv. Bedömningar som många gånger kan upplevas som rutinmässiga på gränsen till slentrianmässiga
Och hade det inte varit för fänrikar med hundar så hade nonchalanta sjuksköterskor varit bland det värsta jag visste!
Salve!
Medelåldermannen
onsdag 5 augusti 2009
Cykelservice. Eller, -eftersom jag redan vet vad du vill ha sagt så behöver jag inte lyssna på dig!
Tänkte serva min cykel inför den stundande slitperioden vi kallar höst.
Kontaktade därför hovcykelreparatören för att beställa arbetet. Efter som allting tar mer än två dagar nu för tiden så kontaktade jag dem under semestern under en period då jag skulle kunna vara av med min kära Springare under ett par dagar.
-God dag! -Skulle behöva att ni tittar över baknavet på min cykel. Dels är det en aning trög i växlarna och 1:an fungerar inte alls och vidare så låser sig bakhjulet när jag bromsar svagt med fotbromsen i låga hastigheter.
-Inga problem, vi lägger in service på din cykel. Då kommer vi även att kontrollera ljuset och däcken. Vill du att vi skall byta däck?
-Nej, de har jag själv bytt nyligen och vad det gäller ljuset så fungerar detta utmärkt, så det behöver ni inte kolla.
-Ok! En service alltså.
-Sen skulle jag gärna vilja att ni rengör dreven och kedjan och putsar upp den i största allmänhet.
-Ah, rengöring ingår ju inte i servicen!
-Nehej, men kan ni inte göra det ändå?
-Men det ingår ju inte servicen, så därför kan vi inte göra det.
-Jag förstår. När kan ni vara klara med detta då?
-För en service? Låt se... -Tisdag i nästa vecka.
Som ni förstår så lämnade jag min stolta Järnhäst med en viss inre gnagande oro om hur detta skulle komma att sluta!
Så kom väl då tisdagen och på dess eftermiddag hämtade jag ut min cykel.
-Jo, God dag jag skulle hämta min cykel som jag lämnat in här med anledning av ett krånglande nav.
-Jaha.... -Ja, service! Jodå, ljuset är åtgärdat och fungerade felfritt!
-Jo tack, men ljuset har ju fungerat felfritt hela tiden och vi kom ju särskilt överens om att den delen av servicen kunde vi ju hoppa över! Men hur står det till med mina krånglande växlar?
-Så var det ja. Jo då, 1:ans växel fungerar igen och i övrigt så har vi vårdat fordonet.
Idag blev jag tvungen att lämna in min cykel igen!
Blev genast erbjuden en service!! Men, för att travestera på det gamla talesättet om vänner och ovänner så, med en sådan service behöver man inget slitage!!
Imorgon skall jag hämta ut Springaren igen. Kanske kommer vi då att ännu en gång tillsammans få sträcka ut i full fart, känna hjärtat dunka i bröstet, vinden riva håret och som en perfekt förening mellan människa och maskin åter ohotade komma att härska över stadens cykelbanor!
Näst efter fänrikar med hund, så är nog affärsbiträden och andra juniora affärsidkare med förutfattade meningar bland det värsta jag vet!
På Återhörande!
Medelåldersmannen
Kontaktade därför hovcykelreparatören för att beställa arbetet. Efter som allting tar mer än två dagar nu för tiden så kontaktade jag dem under semestern under en period då jag skulle kunna vara av med min kära Springare under ett par dagar.
-God dag! -Skulle behöva att ni tittar över baknavet på min cykel. Dels är det en aning trög i växlarna och 1:an fungerar inte alls och vidare så låser sig bakhjulet när jag bromsar svagt med fotbromsen i låga hastigheter.
-Inga problem, vi lägger in service på din cykel. Då kommer vi även att kontrollera ljuset och däcken. Vill du att vi skall byta däck?
-Nej, de har jag själv bytt nyligen och vad det gäller ljuset så fungerar detta utmärkt, så det behöver ni inte kolla.
-Ok! En service alltså.
-Sen skulle jag gärna vilja att ni rengör dreven och kedjan och putsar upp den i största allmänhet.
-Ah, rengöring ingår ju inte i servicen!
-Nehej, men kan ni inte göra det ändå?
-Men det ingår ju inte servicen, så därför kan vi inte göra det.
-Jag förstår. När kan ni vara klara med detta då?
-För en service? Låt se... -Tisdag i nästa vecka.
Som ni förstår så lämnade jag min stolta Järnhäst med en viss inre gnagande oro om hur detta skulle komma att sluta!
Så kom väl då tisdagen och på dess eftermiddag hämtade jag ut min cykel.
-Jo, God dag jag skulle hämta min cykel som jag lämnat in här med anledning av ett krånglande nav.
-Jaha.... -Ja, service! Jodå, ljuset är åtgärdat och fungerade felfritt!
-Jo tack, men ljuset har ju fungerat felfritt hela tiden och vi kom ju särskilt överens om att den delen av servicen kunde vi ju hoppa över! Men hur står det till med mina krånglande växlar?
-Så var det ja. Jo då, 1:ans växel fungerar igen och i övrigt så har vi vårdat fordonet.
Idag blev jag tvungen att lämna in min cykel igen!
Blev genast erbjuden en service!! Men, för att travestera på det gamla talesättet om vänner och ovänner så, med en sådan service behöver man inget slitage!!
Imorgon skall jag hämta ut Springaren igen. Kanske kommer vi då att ännu en gång tillsammans få sträcka ut i full fart, känna hjärtat dunka i bröstet, vinden riva håret och som en perfekt förening mellan människa och maskin åter ohotade komma att härska över stadens cykelbanor!
Näst efter fänrikar med hund, så är nog affärsbiträden och andra juniora affärsidkare med förutfattade meningar bland det värsta jag vet!
På Återhörande!
Medelåldersmannen
måndag 3 augusti 2009
lördag 1 augusti 2009
Semesterslut och grissvansar!
Så går då semestern allt hastigare mot sitt slut!! I ett försök att lindra detta faktum tänkte jag bjuda mig själv på en grissvans aladåb. Då grissvansar, som råvara betraktat, numera sällan återfinns i charkdiskarna tog jag därför, god tid, kontakt med ett genuint gårdssklakteri, Degeberga Slakteriprodukter i det lilla samhället Degeberga vid porten till Österlen som de nedresta turisterna från Människobyn brukar uppfatta det. Mängd bestämdes och leveransdag överenskomms till lördag förmiddag dennes.
Så anlände då äntligen lördagen och irriterat spänd skyndade jag på resten av familjen inför avfärden till stranden som skulle gå via nämnt gårdsslakteri för att avhämta min beställning.
Anlände efter en händelselös resa till gårdslakteriet och steg in i en ganska full affärslokal med bland annat en hel del tillresta turister från Människobyn som storögt kommenterade vildsvinsköttet som om vore det människokött som erbjöds till försäljning! Med ansiktsuttryck som förebådade hopp om autoerotiska upplevelser beställdes 400 g av det bästa vildsvinsköttet som slaktaren hade att erbjuda. Här skulle det festas!
Slutligen blev det så min tur och jag fick lägga fram mitt ärende. -3 kg grissvans enligt beställning på telefon i tisdags, tack! -Nej någon grissvans har vi inte idag! - Det var ju konstigt med tanke på att det var idag som vi hade kommit överens om att jag skulle hämta min beställning?! Nu började fler av personal delta i samtalet, bland annat damen som tagit emot min beställning. -Jodå, hon kom mycket väl ihåg vårt samtal och min beställning men alla MINA grissvansar såldes till en annan kund igår. Det lite sorglustiga var att på något sätt så lyckades hon säga det på ett sådant sätt att det underförstått var mitt fel och att det där borde jag ju begripa!
Ja som ni förstår så var det ju inte mycket att göra åt situationen. Svansarna hade kapats av någon annan och jag hade bara att ge mig av med oförrättat ärende. Det man i viss mån kan reflektera över var inställningen hos affärsidkarna. Kanske det är som så att Degeberga Slakteriprodukter har vuxit sig så stora nu att de börjar att tappa den ursprungliga kundkontakt som var ett av skälen till att jag började handla där för en del år sedan.
Nej, näst fänrikar med hund, så är krämare som gömmer sig bak masker och chimärer av genuina handelsmän och hantverkare bland det värsta jag vet!
Salve!
Medelåldersmannen
För er som också gärna vill skämma bort er med en aladåb finner ni ett utmärkt recept här. Byt bra ut receptets fläsklägg mot de ljuva knorrarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)