Än en gång står vi inför Julen. Denna högtid fylld av kärlek och mänsklig värme. Gemensamt ger sig familjen ut på stadens upplysta och smyckade gator. Barnens förväntningar på den stundande högtiden byggs upp allt mer ju närmare den 24:e vi kommer. Mammas och pappas plånbok utsätts för den årliga totaltesten. Kort och gott, allt är som vanligt!
Nytt för i år är en ny lek, kanske en begynnande jultradition? Gissa dina medtrafikanters nästa drag! Blinkers verka numera vara hopplöst ute. I den vilda jakten på en parkeringsplats, strax bakom den affärsexpedit man avser att saliggöra, verkar inga regler gälla! Helgens mest imponerande förare var en som bestämde sig för att låna lite av trottoaren i samband med en högersväng och stannade mitt i svängen för att ilsket gå ut och upplysa den skräckslagna luciaparaden att de stod för nära trottoarkanten och därmed hindrade honom i dennes framfart!
Ett annat fenomen som blir extra tydligt i december månad är alla folkracebanor som anlagts vid stadens stormarknader! Naivt trodde jag länge att det handlade om parkeringsplatser och att de förekommande markeringarna i form av p-rutor och blandade pilar for att markera körriktning på något sätt var där för att reglera trafikanternas in- och utfart. Men icke! Tvärtom! Bilar kommer som rakter från alla möjliga håll och kanter. Det enda viktiga att komma ihåg som trafikant, verkar vara, att tillvarje pris undvika ögonkontakt och på så sätt viljemässigt reducera oss övriga till blott statister i den egna fartfyllda julupplevelsen!
För övrigt anser jag, som vanligt, att fänrikar med hund skall förbjudas! Särskilt under Juletid, då de uppenbart helt skiljer sig från det grundläggande budskapet om Julen!
Ho, ho, ho!
Medelådersmannen
Kära medeltidsman,
SvaraRaderauppenbarligen är trenden att undvika okynnesanvändning av körriktningsvisare en naturlig följd av det, enligt media, relativt utbredda motståndet mot IPRED- och FRA-lagarna; man tar varje tillfälle att värna den personliga integriteten!
Angående oskicket att bruka automobiler såsom vore de bowlingklot i ett (folk-)hav av mänskliga käglor, är detta sannolikt ett utslag av att försäkringskassan nuförtiden inte accepterar halvmesyrer. Ska man skada sig, eller någon annan, är det bättre att det blir en ordentlig smäll - varvid risken att bedömas som arbetsför i alltför stor omfattning undvikes. En alternativ förklaring skulle också kunna vara att alldeles för få reflekterar över behovet av reflexer?