Tag oss vid handen och lys vår väg!

Ännu en gång har en representant från Människobyn upplyst oss om vad som står att finna om vi bara vågar språnget ut i den vida men ack så farliga och mystiska världen!

Med en rykande kopp julkaffe i handen skulle jag undfägnas en stunds kulturell upplysning om den danska huvudstadspärlan Köpenhamn av en utsänd kulturmissionär från Människobyn, allt snyggt paketerat av den kommersiella Tv-kanalens Morgonsoffa.

Spänt satte jag mig tillrätta och hoppades att få några pärlor om grannlandets huvudstad serverat för mig av den utsända gästreportern (läs: arbetslös kulturarbetare). Döm om min förvåning när den ena hemligheten efter den andra avslöjades för mina ögon! Louisiana! Jag säger bara Louisiana! Tänk att Köpenhamn har ett sådant fint konstmuseum! En kort resa med tåg, norr om staden, finns denna lilla pärla som man bara måste besöka när man är i staden. Kända konstnärer samlade på ett litet pittoreskt ställe! Detta har ju resten av världen inte haft en aaaaning om! Som om detta inte var nog ställdes kosan tillbaka till stadens centrum, eller som det heter i Människobyn – City, och där fick man se ett rafflande socialrealistiskt inslag om den vackra men lite, lite farliga gatstumpen Istedgade. Där fanns det en affär som sålde sexleksaker! Nämen, oj! Man har väl aldrig sett på maken! Tyvärr fick inslaget kortas då det plötsligt uppenbarade sig fyra stycken fotbollssupportrar med hotfull uppsyn.

Nu var förväntningarna om vad som vidare skulle komma att avslöjas om staden så högt uppskruvade att inte ens en motoriserad självgående korvkiosk skulle förvånat mig. Han väl knappt tänka denna tanke fullt ut förrän gästreportern, hysteriskt fnissande, pekade på en slik maskin med en häpet stirrande ägare vid dess roder. Detta var ju, typ, ba för mycket alltså!

Nu nästlade vi oss vidare i detta ymnighetshorn av, mer eller mindre, kulturella pärlor. Strax förevisade den stolta gästreportern affärsgatan Ströget! Kanske Köpenhamns största och mest berömda affärs- och turiststråk!

Som alla sådana här reportage skulle även detta avslutas med ett avslöjande av en personlig kulinarisk pärla. Därför valdes, i staden som gett oss Café Sorgenfris Smörrebröd, Skinboksens Wienerschnitzel, Fläskesteg, Bixemad, En Lille En, en vietnamesisk restaurang! Där valdes den klassiska danska nationalrätten palmhjärta. En råvara som får det danska folket att formligen gå man ur huse, offra sina förstfödda och inte minst försvara med sina liv!

Tyvärr avslutades detta, närmast Wallraff-liknande reportage med detta besök. Synd tycker jag, då det hade varit ytterligt spännande att få ta del av gästreporterns uppfattning om det lilla mikrobryggeriet Carlsberg som bara måste ses, för att inte tala om de närmast helt okända små parkoaserna Tivoli och Bakken.
Synd bara att det är så svårt att ta sig dit. En flygplats hade ju varit på sin plats. Eller, varför inte, en form av broförbindelse mellan Sverige och Danmark där Östersund är som smalast! Men det är väl för otroligt att detta skulle kunna ske, ens i den avlägsnaste av framtider.

Nej inte bara Livgardistfänrikar med hund, utan även Gästreportrar från Människobyn gör bäst i att hålla sig NoFo!

Trevlig 2:a advent

Medelåldersmannen

Har vi hört den förut

Under morgontimmarna skådade jag ljuset! Att bli äldre kan för många innebära en förändring i den egna livsåskådningen. Jag har själv länge känt en dragning åt att blicka inåt. -Att se till andra värden i livet. Behovet av att medvetet söka sig mot det alternativa, -ja varför inte det fullt ut ockulta!
Under en intervju med Gudrun Schyman, i den publika kanalens intervjusoffa, började jag så denna vandring genom att jag utvecklade förmågan att skåda in i framtiden! Allt Fru Schyman sa under intervjun hade min egna läppar formulerat sekunderna innan hon själv sa dem! Med kuslig precision hörde jag mig själv säga de ord som sekunderna senare uttalades av Fru Schyman! "-den första som vågade tala om min alkoholism", "-Att jag sa att jag var alkoholist och att jag var kvinna", "-Andra topppolitiker som haft alkoholproblem har varit män", "-Med män är det som så att det hör ihop med den traditionella mansrollen".
Har jag blivit synsk!? Eller är det månne som så att Schyman spelat sin skiva för många gånger nu? Givetvis är det hon säger riktigt, men har vi inte hört denna skiva spelas tillräckligt många gånger nu?

Moraset bland våra unga!

Föga anande man att den svenska värnpliktens upphörande skulle få så omedelbara effekter på landets unga! Inför det stundande nyåret avnjöts en kopp kaffe, eller för den delen Latte som barnen uttrycker det, dock vill jag gärna ha min Latte utan mjölk. Oaktat detta avnjöts denna populära sydamerikanska dryck i hemmets soffa, i ett gemytligt sällskap av den kommersiella marksända kanalens s.k. Morgonsoffa. Med igenkännandets varma glädje noterade jag att en av de inbjudna experterna, givetvis från Människobyn, skulle demonstrera hur att sabrera en flaska bubbel inför den häpna TV-populasen. Så tog då en lustiger dans sin början. Vilt svängande med såväl sabel som flaska försökte denna unge Stureplans-kavaljer under upprepade försök att skilja buteljens kork och översta del från resten av densamma! Gång på gång gjordes utfall mot flaskan men, likt Baron Ramel och dennes kokosnöt, så var endast flaskan sig lik.

Dystert reflekterade jag över hur djupt moraset bland landets unga tillåtits att bli. Ett slopande av landets allmänna värnpliktssystem kan ju ha sina rutiga och randiga säkerhetspolitiska skäl. Men kanske har man, i sin iver att utveckla landets försvarsförmåga, blivit blind för övriga uppfostrande effekter som en sådant samhällssystem har på landets ungdom. Jag menar att misslyckas med att sabrera en butelj bubbel borde ju vara en larmklocka så god som någon om vartåt saker och ting verkar barka! Under perioden för den svenska allmänna värnplikten danades landet manliga ungdomar, och till del även de kvinnliga, till starka självständiga individer. Ingen, jag upprepar ingen butelj, burk eller annan förpackning för jästa, brända eller destillerade drycker utgjorde något som helst problem för ynglingar som uppfostrats i värnpliktssystemet. Med lätthet betvingades och bemästrades styvnackade kapsyler och trilskande korkar utan något som helst besvär.

Till och med fänrikar med hund kunde från gång till annan vara av nytta! Nytta i det att man kunde beordra av dem namnbrickan för att bryta upp en kall pils efter en dags slit!

"putäll på er grevar och baroner"
Medelåldersmannen

Ser jag det, finns det. Ser jag det inte, finns det inte!

Ahh helgdagsmorgon! Kaffe hur länge man vill, morgon-TV, stekta ägg med bacon. I kort en närmast autoerotisk upplevelse!

I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".

-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!

Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.

Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!

Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.

Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!

Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen