Undertecknad var på en kortare resa i förra veckan. Allt flöt på bra och alla var nöjda. Framåt fredagen började det bli dags att styra hemåt och efter en del körande med bil rullades det fram mot en varmt välkomnande färja i Puttgardens färjeläge. En färja som fortsatt skulle ta mig mot den kalla nord vi kallar hem!
Väl på färjan skulle det handlas en lättare måltid och det var då jag drabbades av något som jag fruktar kommer att kunna bli en landsplåga i samma klass som jojon, frisbeen och V-jeansen. Jag talar om Senior-Twittrandet!! Två damer som utan någon som helst tanke på oss andra högt och tydligt delgav oss andra sin tankar och idéer Tankar såsom: -Hur kommer jag igenom denna spärren? -Jag vill inte att vi köper Wienerbröden! -Om du går i förväg som kommer jag efter! Det var då det slog mig. Damerna satt ju och Twittrade! Dock helt utan de tekniska hjälpmedel som många av oss andra använder sig av. Nej då! De lät bara munnen löpa i en ändlös harrang av hastigt uppdykande och flyende reflektioner över den upplevelsebaserade tillvaro som vi andra bruka kalla livets höst och detta med en akustisk räckvidd på ca 17-20 meter.
Så frågan är, har Senior-Twitter kommit för att stanna? Om den har det så riskerar det att bli nästan lika djävligt som fänrikar med hund!
Över och Ut!
Medelåldersmannen
Om jag hade läst detta igår så skulle jag genast instämt, irriterat och igenkännande. För jag håller med dig, i den tid jag lever i nu. Jag kan dock ändå se fram emot den dagen då jag upphöjs till medelålders plus och tar upp den knutna näven ur fickan för att ta bladet från munnen och ohämmat bli den anarkist jag förvisade när jag började betala skatt. Denna insikt drabbade mig då jag idag stoppades av en företrädare för polismyndigheten när jag kom körandes i bil efter att ha storhandlat. Jag ombads blåsa i en apparat som skulle visa om jag hade eller inte hade spår av alkohol i mig. En darrning for igenom mig och jag började smått att våndas. För att jag hade druckit sprit? Nej, för att jag inte hade druckit. Det kom sig av en snabbt uppkommen känsla av dåligt samvete, sprungen av tanken på cider dagen innan. Och det var då det slog mig, jag ser fram emot nästa steg: senior, när andra undviker mig av fruktan över att jag ska börja tala och aldrig sluta. Det är då jag inte längre storhandlar, det är då jag inte får dåligt samvete längre för saker jag gjort eller inte gjort, det är då jag dricker min cider, tar mig lite eller mycket likör till kaffet och fullkomligt struntar i hur jag uppfattas av omgivningen. Och om folk börjar undvika mig, so what, jag kan alltid twittra.
SvaraRaderaGivet!!
SvaraRaderaDen dag jag också sällar mig till den något äldre delen av befolkningen kommer jag också, utan en sekunds tvekan, att byta fot och genast börja betrakta världen från ett äldre perspektiv!
Salve!