Schampo

Lägger in ett gästinlägg från en kär medelålders kamrat. Ett inlägg om de dubbla vedermödor som ofta möter oss i Medelålderslandet när det kommer till hårvård.

"SCHAMPO.

Häromdagen var det så dags för det, var femte år, återkommande schampo inköpet. De senaste minnesbilderna av schampoinköp är att det finns fyra typer: för torrt, normalt och fett hår dessutom finns det ett, jämställt med könssjukdom, skamligt schampo för mjäll.
På grund av den jävla Newton så har, med åren huvudhåret, sakta tyngts ned över kroppen och därvid lämnat kalhygge på toppen men berikat övriga kroppen med behåring i näsa, öron, hals, rygg och en massa andra mystiska ställen (dock inte handflatorna som man blev varnad för som yngling).
När man skall köpa sagda hygienprodukt måste man alltså numera göra en totalanalys om vad man har för hårtyp. Som en man av handling beslutade jag mig raskt för att jag mest består av hårtypen ”normal”. Jag styrde stegen mot det stora varuhuset för att på ett manligt, målinriktat sätt greppa en flaska ”schampo för normalt hår” betala och vara ute på gatan efter max två minuter, så blev det inte!
Då jag efter en kort stunds sökande (en riktig karl frågar inte efter vägen) hamnade framför hyllan, snarare, hyllorna med hårvårdsprodukter, sågs inte röken av ”schampo för normalt hår” men väl schampo med citron, äpple, honung, kanel, banan, vanilj, körsbär och melon………..hur väljer man då schampo. Jag tvättar numer håret med vanlig tvål och inväntar schampot med smak och lukt av pytt, röbetor och Gammeldansk"!