Vad fanken var det?!
Det var din sommar som blåste förbi. Jaha, så blickar vi fram mot en ny del av året. Borta är de varma vardagskvällarna med ett sista glas vin på trädäcket. Utbytta mot Aktuellt kl 21 på sovrums-tv:n och andra spännande saker att göra med sina kvällar. Förbannat sega morgnar, där täcket väger snäppet under 500 kg och man får tippa bort det från sängen med uppbådande av sina sista krafter.
Men det absolut värsta att nu har det snart gått en vecka och jag har inte hittat den minsta irriterande tonåring att ondgöra mig över. Men som sagt hoppet är det sista som dör!!
På Ett Irriterat Återhörande.
Medelåldersmannen
måndag 31 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Fuglesang, vår man i rymden
Nu gick det inte att komma iväg idag heller! Men enligt välunderrättade källor i Huston så skall det tas nya tag framåt veckoslutet.
När det gäller vår man i rymden så fick jag ett utmärkt förslag via facebook från en fullvärdig innevånare i medelålderslandet. -Tanken är den att lagom tills Fuglesang återvänder till Terra Firma så har vi alla klätt ut oss till apor och håller masken stenhårt när han väl kommer tillbaka!
Huston We Have a Problem!
Medelåldersmannen
När det gäller vår man i rymden så fick jag ett utmärkt förslag via facebook från en fullvärdig innevånare i medelålderslandet. -Tanken är den att lagom tills Fuglesang återvänder till Terra Firma så har vi alla klätt ut oss till apor och håller masken stenhårt när han väl kommer tillbaka!
Huston We Have a Problem!
Medelåldersmannen
lördag 22 augusti 2009
En busschaufför, en busschaufför, det är en man med...
Jag som vet hur allt ska vara vet givetvis också hur en busschaufför ska agera! Nu saknar jag ju inte helt och hållet erfarenhet av detta eminenta yrke, eftersom jag faktiskt försörjde mig på det i nästan ett år. En busschaufför ska givetvis ha ett glatt humör och vara serviceinriktad!
Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.
Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.
Följande inträffade under gårdagens början till afton:
Bussen kom i hyfsad tid. Busschauffören verkade stressad men tog dock betalt för en medelålderskvinna och en yngling utan att kosta på sig ett leende. Vid nästa hållplats anlände tre turister med skrymmande bagage och bad nämnda chaufför att öppna dubbeldörren för att underlätta transporten in i bussen. Chauffören öppnar då extradörren och grymtar samtidigt någonting om att det är av vikt att skynda på. Nu hör det till saken att det sker vägarbeten på den ordinarie bussträckan, varav bussen får ta en snabbare väg med färre stopp. Bussens eminenta display om vilka stationer som är i antågande stämmer då inte (det måste var jättesvårt att programmera om en enkel dator…) och därför ändras informationen med de röda prickarna lite hipp som happ under färden. När vi närmar oss storstaden (dock inte den riktiga människobyn) så visar displayen CENTRALEN, varför våra högt ärade besökare med resväskor beslutar sig för att trycka på stoppknappen. Detta resulterar i ett stopp för bussen i ingenmansland, och den stressade busschauffören utbrister:
- Driver ni med mig? Hoppar ingen av så stannar jag inte på nästa station.
Då blir medelålderskvinnan agiterad och påtalar för vår skattefinansierade arbetare att skyltens information inte stämmer överens med verklighetens vägsträcka. Vår skattefinansierade arbetare hävdar då att alla vet ju att det är vägarbete och aviserade uppehåll inte är korrekta.
Detta får till följd att den agiterade medelålderskvinnan eskalerar i sin agitation och påtalar att detta inte är självklart för icke infödingar. Den skattefinansierade arbetaren fortsätter att argumentera för sin sak, men medelålderskvinnan fortsätter hävda sin rätt genom att högljutt agitera (med en ökad pulsfrekvens):
- Skärp dig!
Varpå färden fortsätter i högt över tillåtna hastigheten, folk på övergångsställen och bilister med högerrätten får slänga sig undan detta veritabla vidunder till farkost och chauffören ömsom tvärbromsar, ömsom hårdaccelererar. Under resterande färd med ca 20 tutningar (tillbaka i Istanbul?) på medtrafikanter som hindar honom att ta matrast (eller?) kommer vi så slutligen fram till vår destination och telningen säger:
- Aldrig mer med denna chaufför, hellre använder jag mina apostlahästar. Jag kan inte annat än att bifalla denna önskan och hoppas att kommunen kostar på sina chaufförer en charmkurs för mina surt förvärvade skattepengar, alternativt från början anställa vettiga personer som har ett litet annorlunda synsätt än ovan nämnda skattefinansierade arbetare.
torsdag 20 augusti 2009
Efterhängda Parasiter!
Jag gillar vår lokala matbutik. Utbudet är stort och priserna hyfsade. Trevlig personal och framför allt närheten både till arbete och till hemmet.
Vad föranleder mig då att göra ett inpass i medelålderslandet?
Jo – dessa förfärliga försäljare som står utanför alternativt i entrén till denna delikatessaffär! Alltid försöker de fråga ut mig (och alla andra) om vilket mobilabonnemang vi behagar äga. Som om de har med denna privatsak att göra. Ihärdiga som små myror men lika irriterande som Anopheles gambiae bärandes på den icke önskvärda parasiten Plasmodium falciparum!
Nå, det är väl bara till att ignorera dem? Så lätt kommer man inte undan! De förföljer en halvvägs in i butiken och är därtill oförskämda om man påstår att det inte angår dem vad jag har för abonnemang. Att detta dessutom sker fem dagar i veckan, året runt är mer än vad jag står ut med. Dags för affärsidkaren att bereda väg för sina kunder istället!
Nej, näst Anopheles gambiae bärandes på Plasmodium falciparum, är enträgna, efterhängsna och oförskämda nasare samt telefonerandes dito det värsta jag vet! (Denna vecka i alla fall!)
Vad föranleder mig då att göra ett inpass i medelålderslandet?
Jo – dessa förfärliga försäljare som står utanför alternativt i entrén till denna delikatessaffär! Alltid försöker de fråga ut mig (och alla andra) om vilket mobilabonnemang vi behagar äga. Som om de har med denna privatsak att göra. Ihärdiga som små myror men lika irriterande som Anopheles gambiae bärandes på den icke önskvärda parasiten Plasmodium falciparum!
Nå, det är väl bara till att ignorera dem? Så lätt kommer man inte undan! De förföljer en halvvägs in i butiken och är därtill oförskämda om man påstår att det inte angår dem vad jag har för abonnemang. Att detta dessutom sker fem dagar i veckan, året runt är mer än vad jag står ut med. Dags för affärsidkaren att bereda väg för sina kunder istället!
Nej, näst Anopheles gambiae bärandes på Plasmodium falciparum, är enträgna, efterhängsna och oförskämda nasare samt telefonerandes dito det värsta jag vet! (Denna vecka i alla fall!)
måndag 17 augusti 2009
Det gäller att vara noga med orden!
Så har man ännu en gång tagit plats i ekorrhjulet igen. Efter en synnerligen lyckad helg som till och med hade inslag av dans, är man nu åter tillbaka i grottekvarnen.
Satt och njöt av en hastig kopp kaffe och tog samtidigt del av ordförande för svenska CallCenter föreningen Barbro Sjölander och hennes lysande svar på kritiken mot callcenterföretagen och deras dåliga arbetsvillkor. "-Det är callcenterföretagens målsättning att uppfattas som en seriös bransch". Notera,uppfattas!! Det viktiga är tydligen inte att vara seriös. Det viktiga är att uppfattas som en sådan.
Ja,ni vet ju redan min inställning till Fänrikar med hund, men inställningar som denna som Barbro Sjölander verkar att företräda kommer inte långt efter!!!
Ohoj, seglarvänner!
Medelåldersmannen
Satt och njöt av en hastig kopp kaffe och tog samtidigt del av ordförande för svenska CallCenter föreningen Barbro Sjölander och hennes lysande svar på kritiken mot callcenterföretagen och deras dåliga arbetsvillkor. "-Det är callcenterföretagens målsättning att uppfattas som en seriös bransch". Notera,uppfattas!! Det viktiga är tydligen inte att vara seriös. Det viktiga är att uppfattas som en sådan.
Ja,ni vet ju redan min inställning till Fänrikar med hund, men inställningar som denna som Barbro Sjölander verkar att företräda kommer inte långt efter!!!
Ohoj, seglarvänner!
Medelåldersmannen
lördag 15 augusti 2009
Ser jag det, finns det. Ser jag det inte, finns det inte!
Ahh helgdagsmorgon! Kaffe hur länge man vill, morgon-TV, stekta ägg med bacon. I kort en närmast autoerotisk upplevelse!
I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".
-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!
Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.
Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!
Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.
Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!
Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen
I det kommersiella kanalen intervjuas Teaterchefen för den stora teatern i Människobyn. Intressant att ta del av hennes visioner för sitt jobb och den verksamhet som detta skall skapa.
-"Teatern skall inte vara främmande för folket. Det skall vara lika naturligt att gå på teatern som att ta tunnelbana, luncha på jobbet etc.etc. -Att besöka och ta del av Teatern skall vara vägen att bättre förstå sin omvärld".
-Alltså, redan vid jämförelsen att med naturligheten att åka tunnelbana anar man den sedvanliga fokuseringen och likställandet mellan Människobyn och resten av landet!
Givetvis inser jag också problemet med total rättvisa avseende tillgång till service i denna fråga och ämnet har ju diskuterats många gånger men någon balans måste det väl ändå vara i uttalanden, särskilt från den högsta företrädaren.
Många gånger talas ju om de stora, skattefinansierade, subventionerna som är en förutsättning för Människobyns stora Teater, och det orättvisa i att Teatern inte är tillgänglig för den större delen av de som är med och betalar kalaset.
Ibland höjs det röster för att även subventionera resor till och från Människobyn och den stora Teatern för att på så sätt möjliggöra en tillgång i det lite bredare, geografiska, perspektivet. Som sagt, dessa förslag hör vi från gång till annan men det resulterar ju aldrig i stort mycket mer!
Kanske skulle man närma sig problemet från det andra hållet? Vi ålägger helt enkelt människorna i Människobyn att genomföra bestämda antal besök, per capita, vid stora Teatern och något gnäll kommer inte att tolereras! -Marsch in och ta del av scener ur ett äktenskap. -Intellektuella kamper mellan samhällsklasser, som ingen knappt kommer ihåg längre och andra mer eller mindre terapeutiska experiment inom ramen för den verksamhet som sammanfattas kulturarbete. Besök vars upplevelse sedan kan förmedlas till en eventuell brevkamrat i landsorten med en klart uttalad glädje och evig gränslös tacksamhet för denna ynnest som undfägnats Människobyns innevånare.
Nehej! Näst Fänrikar med hund, så är Människobyns trångsynthet och oförmåga (-vilja?) att ta till sig andra perspektiv än det egna bland det värsta jag vet!
Trevlig fortsättning på dagen!
Medelåldersmannen
fredag 14 augusti 2009
Så fattas vi ännu en lirare!
Så nås man då av sorgebudet av att gittaristen, inovatören, underhållaren Les Paul lämnat oss.
Typiskt!!
Salve!
Medelåldersmannen
Typiskt!!
Salve!
Medelåldersmannen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)