Kunskap är gratis!!

Under stundom bedriver jag studier i historia vid stadens akademiska högborg. Inte så mycket för att lära mig nytt och spännande, mer för att ytterligare bekräfta det jag redan vet!

Trots detta har jag genom åren tyngts av kårobligatoriet. I ett tappert försök att åtminstone få någon återbäring på denna ekonomiska belastning dristade jag mig för något år sedan till ett besök på det s.k. kårhuset. Den inte särskilt billiga ölen smakade avslaget och stämningen var högljud och många av kandidaterna hade mössa på sig inomhus!

Världsvant gjorde jag ett s.k. barhäng och studerade de som skall försörja mig när jag blir pensionär. Ett par öl senare noterade jag, i ögonvrån, två av de kvinnliga kandidaterna försiktigt närma sig mig från klockan 4. Rutinerat lät jag den senaste inandningen stanna kvar i mina lungor, svängde djärvt ut med mitt ena ben och intog en världsvan posé. En posé som, för endast ett par årtionden sedan, fick vuxna kvinnor att svimma och barn att dö!

Med en blygt stammande röst, fylld av illa dold återhållen åtrå, frågade den ena av de två om jag månne skulle vara kvar längre på etablisementet eller om jag snart skulle gå. -Gammal är äldst for genom mitt huvud och jag svarade att en stund till skulle jag nog stanna kvar. -Vi är själva på väg härifrån och efter att ha sett dig stå i baren så vill vi gärna erbjuda dig en av våra platser i soffan om du tycker att det är jobbigt att stå. Så detta är vad det har kommit till? Vad blir nästa erbjudande? Kanske hjälp över gatan, av någon Vargunge!

Med illa stukad stolthet har jag därför sett fram emot slopandet av kårboligatoriet. Döm om min förvåning när jag nu får reda på att den personal, som tidigare varit anställd vid stadens studentkår och därmed finansierad av bland annat min kåravgift nu anställts av högskolan självt!
Ergo, från att tidigare endast behövt bidra med finansiering om jag aktivt studerade är jag nu med och finansierar denna personal oavsett om jag är inskriven på skolan eller inte!!

Fattas väl bara nu att jag skall bidra med fänrikarnas hundskatt också!

Var hämtar jag nu min öl?

Medelåldersmannen

Moraset bland våra unga!

Föga anande man att den svenska värnpliktens upphörande skulle få så omedelbara effekter på landets unga! Inför det stundande nyåret avnjöts en kopp kaffe, eller för den delen Latte som barnen uttrycker det, dock vill jag gärna ha min Latte utan mjölk. Oaktat detta avnjöts denna populära sydamerikanska dryck i hemmets soffa, i ett gemytligt sällskap av den kommersiella marksända kanalens s.k. Morgonsoffa. Med igenkännandets varma glädje noterade jag att en av de inbjudna experterna, givetvis från Människobyn, skulle demonstrera hur att sabrera en flaska bubbel inför den häpna TV-populasen. Så tog då en lustiger dans sin början. Vilt svängande med såväl sabel som flaska försökte denna unge Stureplans-kavaljer under upprepade försök att skilja buteljens kork och översta del från resten av densamma! Gång på gång gjordes utfall mot flaskan men, likt Baron Ramel och dennes kokosnöt, så var endast flaskan sig lik.

Dystert reflekterade jag över hur djupt moraset bland landets unga tillåtits att bli. Ett slopande av landets allmänna värnpliktssystem kan ju ha sina rutiga och randiga säkerhetspolitiska skäl. Men kanske har man, i sin iver att utveckla landets försvarsförmåga, blivit blind för övriga uppfostrande effekter som en sådant samhällssystem har på landets ungdom. Jag menar att misslyckas med att sabrera en butelj bubbel borde ju vara en larmklocka så god som någon om vartåt saker och ting verkar barka! Under perioden för den svenska allmänna värnplikten danades landet manliga ungdomar, och till del även de kvinnliga, till starka självständiga individer. Ingen, jag upprepar ingen butelj, burk eller annan förpackning för jästa, brända eller destillerade drycker utgjorde något som helst problem för ynglingar som uppfostrats i värnpliktssystemet. Med lätthet betvingades och bemästrades styvnackade kapsyler och trilskande korkar utan något som helst besvär.

Till och med fänrikar med hund kunde från gång till annan vara av nytta! Nytta i det att man kunde beordra av dem namnbrickan för att bryta upp en kall pils efter en dags slit!

"putäll på er grevar och baroner"
Medelåldersmannen

Teknikutveckling. På gott och ont!

Många låter sig imponeras av Ricky Bruchs diskuskast på över 71 meter, 1984. Inte jag! Mina barn kan med lätthet flytta någon av hushållets två trådlösa telefoner längre sträckor än så, så fort man vänder ryggen till! Stor del av den telefonerande vardagen går åt till att, likt Quasimodo, vilt jaga de ringande klockorna genom husets alla vinklar och vrår!

Med värme drar jag mig till minnes den tid då telefoner var telefoner. En teknologi som öppnade upp i praktiken hela världen för ens, om inte fötter så i alla fall, öron. Att det handlade om avancerad teknologi borgade faktumet att tekniken endast tillhandahölls av staten. Hur många är vi inte som minns dagen då telefonen skulle komma! Modren hade nervöst städat hela hemmet och vankade förväntansfullt omkring med nyondulerat hår, in i det sista fingrandes på det skinande hemmets prydnadssaker. Fadren i huset hade med familjeöverhuvudets rätt inhandlat en särskild möbel, ett telefonbord. En prydlig liten hallmöbel med en säker och stadig yta för telefonapparaten ifråga, en liten skrivyta att nedteckna hastiga telefonmeddelanden, en låda att förvara den medföljande telefonkatalogen och övrig anteckningsmateriel. Sist men inte minst en liten vadderad sits för möjligheten att tillfälligt sätta sig ner om nu anspänningen i samtalet eller för den del längden på densamma skulle göra att benen inte bar längre.

Tydligt minns jag än idag ljudet av de myndiga stegen närma sig hemmets ytterdörr, en konstpaus, därefter en ringning på dörrens ringklocka. En ringning som gjordes med sådan ackuratess att det inte rådde någon tvekan om att nu var det allvarliga saker i vardande. Nervöst rättandes till ett osynligt veck på sitt linneförkläde, öppnade Modren ytterdörren och släppte in den uniformerade representanten för det statliga Televerket. Honnör gjordes och med myndig stämma kontrollerades hushållets adress och att det var rätt innevånare som bebodde detsamma. Därefter monterades, med allvaret hos forna tiders alkemister, apparaten ifråga i hemmets hall. Notera att apparaten monterades där Televerket bestämde att den skulle stå och ingen annan stans!

Så hade då familjen förärats apparatur som magiskt kunde överbrygga avstånd som tidigare tagit timmar, ibland till och med dagar att lägga under sig! Lojt på gränsen till nonchalant kunde man nu med lätthet tala med exempelvis farmor, flera mil bort. För att inte tala om de närmast mytomspunna nästkusinerna i Värnamo! Kristallklart minns jag fortfarande det magiska ljudet i kopplingstonen, den hastigt stegrande spänningen i påringningstonens pulserande löfte om samtal med vänner och släktingar och den frustrerade besvikelsen i upptagettonens besked om oförättat ärende. Men till skillnad från i denna texts inledning -apparaten stod under hela min barndom exakt där Televerkets representant ställt den!

Särskild trygghet, även om jag som telning inte till fullo uppskattade dess sanna innebörd, var att man med lätthet kunde varsko övrig omgivning om eventuella fänrikar med hund i antågande!

Pågår samtal - Påringt!

Medelåldersmannen

Kärlekens högtid - Julen!

Än en gång står vi inför Julen. Denna högtid fylld av kärlek och mänsklig värme. Gemensamt ger sig familjen ut på stadens upplysta och smyckade gator. Barnens förväntningar på den stundande högtiden byggs upp allt mer ju närmare den 24:e vi kommer. Mammas och pappas plånbok utsätts för den årliga totaltesten. Kort och gott, allt är som vanligt!

Nytt för i år är en ny lek, kanske en begynnande jultradition? Gissa dina medtrafikanters nästa drag! Blinkers verka numera vara hopplöst ute. I den vilda jakten på en parkeringsplats, strax bakom den affärsexpedit man avser att saliggöra, verkar inga regler gälla! Helgens mest imponerande förare var en som bestämde sig för att låna lite av trottoaren i samband med en högersväng och stannade mitt i svängen för att ilsket gå ut och upplysa den skräckslagna luciaparaden att de stod för nära trottoarkanten och därmed hindrade honom i dennes framfart!

Ett annat fenomen som blir extra tydligt i december månad är alla folkracebanor som anlagts vid stadens stormarknader! Naivt trodde jag länge att det handlade om parkeringsplatser och att de förekommande markeringarna i form av p-rutor och blandade pilar for att markera körriktning på något sätt var där för att reglera trafikanternas in- och utfart. Men icke! Tvärtom! Bilar kommer som rakter från alla möjliga håll och kanter. Det enda viktiga att komma ihåg som trafikant, verkar vara, att tillvarje pris undvika ögonkontakt och på så sätt viljemässigt reducera oss övriga till blott statister i den egna fartfyllda julupplevelsen!

För övrigt anser jag, som vanligt, att fänrikar med hund skall förbjudas! Särskilt under Juletid, då de uppenbart helt skiljer sig från det grundläggande budskapet om Julen!

Ho, ho, ho!

Medelådersmannen

Scener ur ett äktenskap.

Vissa tider på året talar jag och min fru inte med varandra. Vill vi barnen något så skriker vi ut våra budskap till dem i enkelriktade meddelanden, utan krav på svar! Oroligt frågar ni er nu om vår familj lider av interna konflikter och annan allmän oro och osämja? Icke! Vi lever i en närmast Astrid Lindgre-lik idyll. -Nej, vi bor nära stadens fjärrvärmeverk (-värk)!
Med periodisk regelbundenhet måste detta verk underhållas med någon form av spolning som lägger sig som en audiophonisk våt filt över större delar av staden! Inom en radie på flera hundratalet meter föres samtal med stor svårighet och ibland får vi, i likhet med den f.d. sockenhoran Ulrika i Västergöhl "speaka så gott vi kan och mova med händerna" för att göra oss förstådda. Allt detta helt enligt planen, enligt komunens teknikavdelning!

Föreställ er reaktionen, om man som privatperson skulle inkommit med bygglov för en anlägging som med jämna mellanrum skulle dånat likt Tors vagn över staden! Tror kanppast att detta skulle accepterats av staden beslutfattare! Nej, det är förvånande vad som kan accepteras med allas bästa som svepskäl!

Det som oroar mig mest är den uppenbara risken att en eventuell fänrik med hund kan smyga sig på mig i skydda av denna ljudmatta!

Dä__p_ _ju_det _ör hel___e!
Me__lå_e___an_en

Justitiemord!

Så har då svinpesten, indirekt, skördat sitt första justitieoffer! En laglydig medborgare i nordöstra Skånes pärla, Christianstad har bötfällts för trafikbrott på cykel! Då denne hedervärde medborgare, under stora planeringsmödor, gjort sin samhälleliga plikt genom att vaccinera sig mot den grasserande svinpesten skulle denna samhällets Petrus skynda tillbaka till sitt arbete. En liten, liten, liten sneddning mot enkelriktad trafik gjordes då för att citat: ".. att på ett smidigt sätt komma fram till jobbet så fort som möjligt."

Ve vad som hände!? Lagens långa arm fångade in denna stackare och han fick, med nyvaccinerad värkande arm, ta emot en bot för denna förseelse.

Som vanligt plockades då de gamla hedervärda argumenten fram såsom: -Oss hederliga skattebetalare skall ni på, men få någon hyfs på ungdomen det kan ni inte! -Mördare härjar på gatorna och polisen prioriterar detta! Eller den lite mer chict överslätande: -Ja, ja. Jag förstår men jag har ju lite bråttom och måste fram här.

Nej, som räven sa om rönnbären - Surt!

Nej heder åt lagens väktare, som trots en övermäktig uppgift, ser vikten av att beivra vardagens små brott såsom denna förbannade cykelterror! Som bålgetingar härskar dessa skaror av cyklande huliganer på trottoarer, gågator, lekplatser och andra platser där andra trafikanter, gående som bilburna, fogar sig i ett överenskommet beteendemönster.

Nej, dessa trafikanarkister förtjänar inte bättre bemötande än fänrikar med hund!

Det blir rapport på det här!

Medelåldersmannen

Initiativ i all ära!

Så smått börjar vi få hem de svenska soldater som allvarligt skadades i Afghanistan härom dagen.
Kritiken har ju varit stark mot det sätt som den svenska försvarsmakten upphandlat nya helikoptrar till bland annat den svenska insatsen i Afghanistan.
På en direkta fråga, i TV4:s morgonsoffa. Om vilket ansvar högt ärade Försvarsministern hade i denna försening svarade Tolgfors, bestämt, att han som sin första åtgärd som Försvarsminister tagit initiativ till en modernisering av den svenska helikopterparken!

Initiativ!! Vad är ett initiativ värt? För att citera en annan medelålderbroder: -Jag har ofta tagit initiativ till sex med min fru. Men det har ju inte blivit någonting för det!

Fänrikar! Här har ni er chans! Släpp hundarne loss!
Medelåldersmannen