De senaste dagarna har massmedia varit fyllt av det årliga resekaoset. Än en gång kollapsar det nationella resesystemet med anledning av, och i kombination med, kallt väder och många resande! Ivrigt påhejade av massmedia går det så kallade drevet mot Kung Bore och dennes vinterland. Det alla verkar glömma bort i denna stund är ju det faktum att detta resekaos, år ut och år in, uppstår oavsett väderlek! Gång på gång ställs vi inför totala sammanbrott i de allmänna kommunikationerna så fort lite folk skall förflytta sig i landet med anledning av lite julfirande eller för den delen sportlovs- eller kommande påskresor.
Som hårt prövad medelåldersman har även jag fått min beskärda del av dessa umbäranden genom åren. Många är de svepskäl som presenterats mig som orsak till de blandade förseningar och andra reseproblem jag ställts inför. Vid ett tillfälle var det en flygbolagsanställd som, i samband med en påskresa, tittade mig allvarligt och djup i ögonen och sa ”ni får ursäkta, men det har ju blivit påsk”! En högtid som tydligen, på ett lömskt och förrädiskt sätt överrumplat henne och hennes flygbolag. Med den själfulla blicken hos en cigarrindian stirrade hon på mig när jag angav att påsken infallit regelbundet i Sverige under de senaste tusen åren och att jag därför tyckte att hennes förklaring på den rådande situationen var i klenaste laget. Även mitt avslöjande om att denna högtid, med stor säkerhet, även fortsättningsvis skulle komma att infalla vid exakt samma tidpunkt under nästkommande två tusen år slog henne inte bara med häpnad utan även tydlig misstro!
Men det är vid tillfällen som dessa man som sann Medelåldersman, med illa dold skadeglädje, från gång till annan sträcker ut en hjälpande hand. Jag vet att många av er ser detta som ett tecken på en spricka av svaghet i min för övrigt stenhårt cyniska fasad. Men ärligt talat. Vem av oss kan motstå tillfället att bistå de små stressade tjänstemännen och kvinnorna där de ilar runt i sina små uniformer. Vid ett av dessa tillfällen stod jag och väntade på min tur att få min resa ombokad av en stressad flygbolagsanställd. Stoiskt bidade jag min tid medan den stressade flygbolagsanställda fick lusen avläst av en annan resenär. I sanning en värdig representant för oss medelåldersmän. Grundligt byggde han upp, och levererade en, utskällning värdig en sann mästare.
Endast två veckor senare drabbades resesverige av nästa systemkollaps. Situationen var ånyo densamma. Samma kö och samma stressade flygbolagsanställda. Enda skillnaden var att denna gång stod jag omedelbart framför den mästerlige utskällaren från två veckor tidigare. Med lugn min tog jag emot flygbolagsrepresentantens mer eller mindre fantasifullt krystade bortförklaringar till detta tillfälles försening. Med orubbat glad uppsyn och utan minsta lilla knot lät jag mig flyttas till en avsevärt senare avgång. Som avslutning på mitt ärende tillade den stressade markvärdinnan en kommentar om sin uppriktiga glädje och tacksamhet för att jag hanterade den olyckliga situationen utan att låta min ilska och bitterhet gå ut över henne. –Ingen fara min vän, svarade jag, jag bjuder gärna på denna lilla ynnest eftersom jag vet att mannen på tur bakom mig kommer att ge dig den värsta utskällning du troligtvis fått i hela ditt liv!
Nej, tåg- och flygbolag! Sluta skylla på väder och vind och ta istället tag i er egen vinstmaximerade verksamhet och ordna för att klara samtliga av de situationer ni är satta att klara av!
Fänrikar med hund! Detta gäller er också!
Trevlig Fortsättning och Ett Gott Slut!
Medelåldersmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar