Många av er uppfattar kanske denna blogg som lite åt det skämtsamma hållet och till stor del är detta också min mening. En liten snuttifikation, mer för att roa än att uppröra. Men ibland måste man höja sig över skojerierna och på ett seriöst sätt adressera verkligt svåra samhällsproblem.
Det jag gärna därför nu vill belysa är den totala anarkin i det nationella luftrummet!
– Nej, inte kapningar. Ej heller den isländska vulkanaskan (för övrigt är jag helt övertygad om att de hackat hål på vulkanen själva, allt för att flytta fokus från sina dåliga bankaffärer).
– Nej, inte kapningar. Ej heller den isländska vulkanaskan (för övrigt är jag helt övertygad om att de hackat hål på vulkanen själva, allt för att flytta fokus från sina dåliga bankaffärer).
Nej det jag talar om är alla de som, likt kamphundar, bevakar tätpositionen inför boarding till planet. Väl inne i planet väljer de en plats ganska långt fram i planet och börjar genast böka med sina rockar och annat som de, med den gudomliges rätt, valt att inte checka in utan tvunget skall släpas med in i kabinen! Allt detta medan vi andra, likt lydiga får, tyst väntar på att få komma längre in i planet. Det är nu, när alla till slut kommit på plats, som vi kommer fram till det egentliga sveket mot oss övriga. Nämligen det att den groteskt stora mängden handbagage ofta leder fram till att det lilla facket ovanför respektive sittplats fort fylls och att man därför lägger sitt gepäck i en annans plats fack längre bak i flygplanet! Väl framme på destinationen börjar alla vi andra vår vandring mot flygvärdinnans maskinmässiga farväl och den frihet som anas utanför den trånga flygplanskroppens stålbuk. Men ack, säg den lycka som varar. Emedan 99 av flygplanets 100 passagerare strävar mot denna helgfirandets port så strävar en passagerare åt det precis motsatta hållet! Med den skyldiges undflyende blick, men med fysiken hos en landslagsback i hockey, arbetar denne sig målmedvetet bakåt i kabinen för att samla ihop sina utspridda ägodelar, och än en gång står vi andra i fårflocken lydigt kvar!
Nej, här har vi ett utmärkt område för landets politiska partier att bygga årets valstrategier runt. Lagstifta om starka kopplingar mellan säte och fack! Ge flygvärdinnorna polismansrätt att utöva våld! Låt de som bryter mot detta passera säkerhetskontrollen även på väg ut från terminalen! Som ni hör kan listan göras hur lång som helst.
I det att jag, än så länge, inte sett någon plocka fram en hund från väskfacket så avhåller jag mig denna gång från sedvanligt hätskt utfall mot Fänrikar med hund!
Rör inte mitt fack – Fack Off!
Medelåldersmannen
Kan meddela att emedan vi inför varandra i västvärlden i lönndom, eller inte, häcklar de andra civilisationerna, får vi också betala ett pris som de mindre civiliserade ej behöver göra, nämligen oket av frustration som likt en puckelrygg vägrar ge med sig. Och det råkar jag veta för jag har flygit med PIA (Pakistan international airlines- osäker om det fortfarande finns) och där packade de resande (inte jag) in allt man hade med sig samlat i stora balar (likt höbalar) och lade dem var man tyckte det var lämpligt. Och alla utom jag, verkade tycka att det var det enda sättet att färdas med sitt bagage. Inför landning, när flygvärdinnan sa med en rysligt rolig accent på engelska att man skulle sätta sig och spänna fast säkerhetsbältet så var det startsignalen, visade det sig, för att ta bästa platsen i gången för att komma ut så fort som möjligt. Och nöjda och glada, verkade de vara, de som kom av i rasande fart. Kontrasten var enorm när jag sedan under samma resa, mellanlandade i Frankfurt, där man innan påstigning på planet, skulle mäta sitt handbagage för att vara säker på att det räknades som just handbagage. Kan också meddela att under samma resa uppstod det ett smärre förseningsproblem, men det löste de arbetande på flygplatsen i Pakistan genom att dela ut överblivna biljetter. Och det fungerade, jag kom med planet vidare mot västvärlden. Skrattar bäst som skrattar sist. Och ibland är det viktigare att göra rätt sak istället för göra en sak på rätt sätt.
SvaraRaderaKära medelåldersman,
SvaraRaderaförvisso är dina inlägg till övervägande del av tidlös karaktär, men nu är min hunger efter nya visdomsord så stor att min hjärna håller på att implodera. Vänligen agera!
Din klarsynthet har nu uppmärksammats även av Den Stora Draken!
SvaraRaderahttp://www.svd.se/resor/nyheter/bildspecial/fem-saker-du-inte-ska-gora-pa-flyget_5202975.svd
Bäste Humble! Det är med yttersta tillfredsställelse man ser att världen följer vår fackla av klarsyn då vi, med förälderns prövade tålamod, lyser deras väg mot insikt!
SvaraRaderaEller som, redan romarna brukade säga:
Veritas est in media etate!